Jag är en gråtande människa, jag gråter oftast i min ensamhet eller med en vän i telefonen. Men igår gick det inte att hålla emot, jag grät offentligt. Det började bränna i ögonen när Mia tackade produktionsteamet och läste ett sms från John och Frida men jag höll emot. Jag höll även emot allt vad jag kunde då underbare Albin storgråtandes sa hej då. Åh vad jag kommer sakna dessa fina barnskådisar!

Men efter några timmar gick det inte att hålla igen längre, tårarna rann över när Eyvind och Johan sa fina ord och mitt hjärta brast. Sedan fortsatte det med Nora och när jag sedan ringde Walle mitt i natten hade tårarna nästan tagit slut. Nu tåras mina ögon av trötthet, att vakna tre timmar innan väckarklockan ska ringa och börja flyttstäda är inte nyttigt för någon.

Jag är inte ledsen egentligen, jag är full av kärlek till alla fina i min näret, det är skitstövlarna jag förbannar!