Efteråt så gick vi till baren i foajen och tog en öl, efter ett tag var det nästan bara Andreas och jag kvar och vi stod och pratade om allt möjligt (jag tjatade mest om min nya lägenhet), och så helt plötsligt får jag anstränga mig för att kunna höra vad Andreas säger, jag minns att jag tänkte; ”Släpp inte blicken, lyssna klart så får du ursäkta dig och gå på toaletten sen”. Jag hann inte till toaletten. När Andreas mening tagit slut hade det flimmrat framför mina ögon i ett par sekunder och kallsvetten trängde fram, jag fick bara fram ett; ”Förlåt, jag måste på toa, jag blev så snurrig….eller, jag sätter mig” innan jag satte mig ner på golvet. Yrseln försvann lika snabbt som den kom och efter jag fått i mig ett glas vatten var den helt borta, men jag var skakis i hela kroppen ända tills jag var hemma och la mig i sängen.
Det här har bara hänt mig en gång tidigare, och det var i gymnasiet då jag svimmade i duschen. Den gången hade jag varit febersjuk i flera dagar och ätit väldigt dåligt, igår vet jag inte alls vad som hände. Det bara kom. Visserligen var det väldigt varmt där inne, jag hade lite för mycket kläder på mig,och en hel del tankar snurrade i huvudet, men ändå.. Det borde ju inte bli så där, eller?
Idag tar jag mig ut på en trevande tur till Mörby för att köpa nytt porslin till lägenheten.
Läskigt :S Har du svimmat i dushen? Det tror jag inte att jag hört om.