Sanningen som slår mig om och om igen.

Bild

Jag surfar runt på My space och upptäcker ny musik. Upptäcker alla dessa begåvade människor och det enda jag kan komma att tänka på är; Vad gör jag? Vad kan jag? Vad vill jag? När jag börjar tänka har jag svårt att sluta. Varför är jag? När ska jag? Vem och jag?

Sakta men säkert inser jag, trots att något fortfarande håller fantasin vid liv, att du aldrig kommer bli en del av mitt liv. Jag inser att de känslor som finns endast tillhör mig och endast mig. Snart är du bara en i mängden precis som alla andra.

I bland undrar jag om det vore idé att försöka, men snabbt inser jag att det inte skulle ge mig några svar. I bland vill jag bara säga att du är bättre än du tror. Ofta kommer jag på mig själv med att bara sitta och titta. Det går liksom inte att sluta, ögonen har fastnat. En blick jag vet aldrig kommer bli besvarad och du kommer aldrig se på mig på samma sätt som jag ser på dig. Och förmodligen är det bäst så.


Det här inlägget är postat i Okategoriserade av maria. Bokmärk permalinken.

En kommentar till “Sanningen som slår mig om och om igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>