De senaste dagarna har jag sett början av presskonferensen med Johan Persson och Martin Schibbye om och om igen. Martins inledande ord är något av det mest inspirerande jag någonsin hört. De senaste 14 månaderna har förmodligen varit otroligt jobbiga för dem, och jag tänker inte lägga in några personliga åsikter om historien i sin helhet. Däremot inspireras jag otroligt mycket av människor som brinner för att berätta om orättvisor och livsöden att de utsätter sig själva för livsfara.

Jag läser Johan Ripås egen berättelse om hur det gick till när han kom över originalfilmerna som visar att de tidiga videoinspelningarna med Johan och Martin är iscensatta och förundras åter igen.

Nu hoppas jag att deras hängivenhet kan smitta av sig på mig själv i mitt liv, jag vill vara med och tycka, tänka, påverka och förändra. Vi har ju den möjligheten, varför låta chansen gå förlorad i att bara rycka på axlarna och inte orka bry sig?

Martin avslutar med att säga:
”Det här arbetet börjar idag, och det kommer att pågå så länge vi lever.”

För mig handlar det inte om deras arbete som journalister, för mig är det en påminnelse om att ta vara på varje dag för att göra världen till en bättre plats,

ända tills vi dör.