Det må låta som en klycha, men våren är här och alla känslorna med den. Vad vore inte bättre än att sitta i solen på en balkong? Jag skulle nästan kunna döda för det just nu. Eller värför inte en filt i gräset med en snygging med skön humor och skägg? Få mig att skratta och jag är din, krävs dock lite mer än ett par ordvitsar om att jag ska blåsa på min blåsa.

Appropå blåsor så har jag en blåsa på min lilltå. Inte alltför skönt. Jag skyller på fotbollen i söndags, för jag kan inte ha fått den efter alla promenader som de senaste dagarna inneburit, jag har ju gått hela vintern. Är inte jag och Walle fit till badsäsongen i år så vet jag inte, haha.

"Johan Persson från Hovet är också med, men inte som gitarrist utan spelar dragspel, tramporgel, piano och munspel." Jag kan inte annat än längta till september när jag läser de raderna om Lasses nya skiva på hans hemsida.

Jag trodde jag var någon annan än den jag är. För dig är jag ingenting och allt du sagt känns som tomma ord. Ord som du inte alls menat. Att veta att du känner mig så pass väl som du gör gör ont. Ont för att jag nu inser hur mycket jag lämnat ut av mig själv som jag kanske inte borde. Förlåt för att jag trodde du var någon annan än den du är. I dag miste jag en vän.