Veckan har mestadels gått åt till att filma vår fiktionsfilm till skolan. Förevigad. En kommande storfilm. Tiden som har blivit över har gått åt till att lyssna på musik och försöka må bra. Inte för att jag mår så dåligt, utan mer för att jag är rädd för att jag ska må sämre än jag gör just nu.

Jag har en viss förmåga till att trassla in mig själv i mina egna tankar och det är svårt att ta sig ur det där nystanet som blivit i skallen. Tankar som har blivit till en vana, och vanor är som alltid svåra att bryta. Tack och lov så finns det vänner. Vad vore jag utan er? Utan era öron som orkar lyssna, utan era ord som värmer och får mig att känna mig värd någonting. Att känna sig önskad är något vi alla vill, och ni får mig att känna mig just det; önskad och behövd. Jag är inte bara en av alla andra, men det är svårt att inte tänka så när man är det för endel.

I bland överraskar jag mig själv. I bland blir jag besviken, men andra gånger så mäkta stolt. Goda ord värmer, hoppas även mina gjorde det.

I går fick jag ett efterlängtat brev av min bror. En film och en popcornpåse. Ibland förvånas jag extremt mycket av honom, konstigt att han är singel!

Robin Paulsson. Man kan inte säga hans namn nog gånger. Den som missat Robins på Svt har missat något! Han är underbar! Onsdagsens avsnitt gästades dessutom av Magnus Betnér. Med kommentarer som "Nu är det liksom ett spektakel som pågår i tio veckor där man tror att man ska kunna rösta fram vem som är bäst, när det i själva verket är Aftonbladet som redan bestämmt vem som ska vinna liksom.." äger han programmet.

I kväll gott folk är det 80-tals fest! Det har gått alldeles för länge sedan Norris och jag tog upp det första gången, men i kväll är det alltså dags att slänga på sig benvärmarna, tightsen och hårsnoddarna i pastellfärger och skaka loss på dansgolvet!