Ord jag läst ett par gånger i Walles blogg. Ord som beskriver den jag är. Frågan är hur man gör för att inte vara så längre. Hur man gör för att lägga energin på något annat. Hur man undivker att om och om igen bli överkörd av allt som gör en ont. Hjälp mottages tacksamt.

Gårdagen avslutades med att Elin och Matilda skjutsade mig och Elin hem till Falun. Där tiden fördrevs med Våghals. Elin mimade till Hanson med en skitspade som mick, Matilda rensade väskan, Elin svalde en banan och Andreas ritade en snopp. Jag delade ut sanningar om mig.

"För det är samma vilsna värld och samma skog. Man kliver fel och går för långt. Och jag är vilse nu i samma snår som då."
LW – När Berga blev för trångt.

Man når någon gång i livet till en punkt då allt känns annorlunda, då allt har fått en annan mening. Alfta är inte längre hemma för mig, men jag kan åka dit för att bara få koppla bort allt annat. Där träffar jag folk som jag kännt störe delen av mitt liv och i bland är det som om tiden stått still där. Samtidigt vet jag att den inte gör det, människorna där har sina liv precis som jag har mitt här. Det kan vara rätt svårt att kombinera dessa två världar och jag märker hur jag känner mig delad över vad jag tycker är bra och dåligt.

Här finns en slags utanförskap och där blir man tagen för given.

"Everyday I find a war against the mirror. Can't take the person staring back at me. [...] All you have to change, is everything you are. Tired of being compared to damn Britney Spears. She's so pretty, that just ain't me.
Pink – Don't Let Me Get Me.

Mitt liv har alltid varit så. Jag har aldrig varit den söta populära tjejen, och kommer aldrig bli det. Det har satt sina spår. Inte för att jag tycker jag har så himla dåligt självförtroende som alla verkar tro, men att alltid få höra hur snygga ens kompisar är är jobbigare än vad ni anar. Jag kan tyckas vara ytlig, men jag tror vi alla är beroende av att få bekräftelse. Och i den värld vi lever får vi redan som barn inrpräntat i oss hur viktigt utseendet är och vi är dumma nog att tro att det är det allting hänger på. Jag vill bara kräkas på hela skiten!

"Har du ett plåster, jag blev så sårad när jag föll för dig?"

Jag vet hur det är och jag vet hur det känns, hur det skaver och gnager där innuti. Ändå sitter jag här och önskar att jag fick känna samma känsla igen.