Förr i tiden skrev jag, vad jag trodde, poetiska inlägg om känslor, men det var längesedan jag slutade med det. Idag är humöret dock sådant att en dikt eller en sång om olycka skulle kunna slinka ur mig. Det är så många ord som samlas ihop och vill ut. Men genom åren har jag lärt mig att det bara spär på rykten om jag skriver kryptiskheter här. Så jag skyller på menshumöret, stänger in orden i skallen och nynnar med i en Avicii-låt istället.

Vill ni så muntra gärna upp mig lite, behövs dagar som denna.