Jag vill skrika, kräkas och gråta på samma gång. Men vad skulle det göra för nytta? Förmodligen bidrar det endast till hes hals, hungrig mage och huvudvärk, så jag låter bli och försöker få mina tankar att tänka på något annat.

Det är över ett år sen två vänner och jag satt och pratade om livets mysterier hemma hos mig. En vän av motsatta könet fanns med via telefonen ett tag och han gav rådet att killen vill känna sig som den enda. Nu fnyser jag åt det och säger det samma.

Helgen var bra och lördagen den bästa på länge. Utslagen avslutade jag helgen i går med att se på Ensam mamma söker. Väldigt dåligt program, men väldigt lättittat så det fick duga. Efter ett tag fick jag nog av programmet och satt mest framför datorn. Vem har valt ut musiken som spelas i programmet egentligen? Hur tänkte den personen?

I huvudet på musikläggaren: I den här scenen ska de ut och fiska, jag söker på fisk i ljudarkivet då.

På dataskärmen: 2 sökträffar.

I huvudet på musikläggaren: Vi går och fiskar med Gyllne tider, den blir bra. Men skit, scenen blev lite längre, jag måste ha en till låt. Vad var den andra träffen för nåt? Fiskarna i havet med Idde Schultz. Perfekt!

Snälla någon, hjälp denna stackare!!

Annars så lägger jag Duagava i cdstället. Jag spar den tills jag kan känna igen mig mer i den. För just nu gör jag inte det, den beskriver något som jag inte varit med om. Och aldrig kommer om det fortsätter som det gör nu.

Jag tänkte att saker och ting skull ändras, men den enda som förändrades var jag.

2 månader och inte ett ord.