Hade ett givande samtal med Carl i går och ett med Linda i dag. Känns så bra att ha folk man kan prata med, oftast har de varit med om något likande och jag slipper känna mig så ensam. Trots det så känns det som jag vill spöa skiten ur någon just nu eller bara bryta ihop i gråt. Livet kan vara så svårt i bland. Man måste göra vissa val men när man står vid ett vägskäl och inte vet vilken väg som är bäst att gå blir man bara förvirrad. Måste nog ta den svåra vägen snart för att få svar på alla frågor. Men just nu har jag inget konkret att komma med.
Har upptäckt att vissa mönster har brytits den senaste tiden. Och det gör ont. Jag vill inte att det ska göra ont. Men var sitter den där himla OFF-knappen?! Hur styr man sina känslor?
Hur var det med det att vara personlig men inte privat i bloggen? Fast jag skrev ju här att jag tänkte vara privat om jag kände för det. När jag kommer hem från skolan ska jag skriva ett ännu mera privat inlägg.
Hej då.
/maria