I morgon är det tre veckor sedan jag drack O’boy sist. Tre veckor är en lång tid, och nu gör sig suget påminnt varje vaken minut. O’boypulvret som finns i skafferiet där hemma hos mamma och pappa får mig att överväga Alfta över påsk. O’boyen och Tipp-Ex.
Bilden i det här inlägget är ett mms från mamma som jag fick i morse. Texten löd; "Han verkar lite dålig i dag". Tippen har tydligen inte ätit på ett par dagar och verkar allmänt hängig. Stackarn har blivit alldeles smal och jag vill bara åka hem och vara med honom. Tänk om han skulle dö, vad skulle jag göra då?
I övrigt blir jag besviken när jag inte ens får ett nej….
HAN SAKNAR JU DEJ!!!!!
Åh, tack, vad glad jag blir. Hoppas att katten repar sig. Han kanske är deprimerad?
I agree, inte mycket som är mer störande än när man inte får ett rakt svar. Och det är klart kattrackan saknar dig :)
Måste du åka hem till Alfta för att dricka Oboy menar du? ;-)