De senaste månaderna har jag gjort lite märkliga saker. Eller märkliga och märkliga, klumpiga skulle jag snarare säga. Det började en dag hemma i Alfta efter nyår någon gång. Jag hade precis letat något i kylen och ställt in en bunke med pannkakssmet. Efter ett par minuter öppnade jag kylskåpsdörren igen av okänd anledning och jag hann inte ens  tänka på den där bunken med smet i förns mina byxor täcktes av pannkakssmet på ett par ynka sekunder.

Nästa sak skedde en kväll här i Falun när jag satt här vid datorn. Jag gick till tvn för att stänga av videon, när jag sedan skulle gå tillbaka till datorn tog min feta rumpa i i tvn så att den studsade i golvet. Någon dag senare så skulle jag skynda mig att äta frukost innan skolan och fråga mig inte varför, men jag satt vid datorn och åt. Så helt plötsligt flög o’boyglaset över tangentbordet och det rann o’boy överallt. Tror till och med att det finns fläckar kvar på väggen än.

I helgen hände det igen. Jag och Elin sprang runt hemma och försökte göra oss snygg för LAJV-mötet i Edsbyn. Eftersom Elin ockuperade spegeln inne på toaletten så bestämde jag mig för att sminka mig vid datorn. Så jag tog min sminkväska och gick från badrummet till datorrummet och på något vis lyckades en utav mina ögonskuggor hoppa ut ur väskan och ner på golvet. Det vara bara till att hämta sopen och sopa upp det som fanns kvar av min mörkgröna ögonskugga.

Sen var det den senaste händelsen som hände så sent som i går. Mamma, pappa och jag skulle åka till busstationen här i Falun och hämta upp Kristina. Mamma sa att hon inte hittade så jag erbjöd mig att köra. Allt gick fin fint tills jag skulle backa ut från parkeringen vid busstationen. Någon idiot hade ställt en skylt mitt i vägen där jag skulle köra. Som tur var så är mina föräldrar väldigt lugna vid sådana tillfällen och sa inte så mycket. På parkeringen hos Mimmi och Sören så gick jag snabbt runt bilen och kikade efter några skador. Bara en liten blå fläck långt ner på kofångaren (heter det så bak på bilen också?). Ingen större skada skedd alltså. Förutom på skylten då, som nu lutar lite mer än tidigare.

/m

Ingen annan tar det här med bloggandet seriöst. Ska ni ha en blogg så får ni väl skriva också! Jag har börjat att läsa min egen hela tiden, eftersom det är den enda som uppdateras.

I dag vill jag gråta, igen. Gjorde något dumt i går, tror jag att det var. Var säkert inte hela världen, men jag tänker på det hela tiden. Hade ju lovat mig själv att jag skulle sluta tänka. Men jag kan inte hitta den där off-knappen. Borde gå och lägga mig en stund och vila för att sen ladda för att hitta på något. Känner inte för att göra nåt egentligen tror jag. Eller det är ju kul att träffa alla, fast ingen verkar vara på g. Alltid jag och Elin som ska dra igång något.

Har ångrat mig att jag fixade jobb i Alfta i sommar. Kommer gå upp 30 kg, minst. Mamma bara trycker i en kakor och skit. I och för sig är det ju jag som väljer att äta eller inte. Men när det bara serveras äcklig mat så får man ju leva på allt annat!

Önskar att jag kunde få uppleva den där känslan, den där som alla vill känna. Eller vill alla det? Önskar att någon kunde säga som det är. Säga någonting överhuvudtaget så man slapp gå runt och undra!

Kan inte rå för att jag bryr mig. Förlåt.

/m

Vad är skillnaden mellan snygg och ful. Kanske ett par blå ögon och en välkammad frisyr. Skäggstubb eller bara orakad. En blå eller grå tröja.

Känns som om den gränsen är väldigt liten. Ungefär som skillnaden mellan fem och tio sekunder. Låter inte så mycket, men kan ha stor inverkan på vika konsekvenserna kommer att bli.

Tio sekunder snabbare och allt hade kunnat vara helt annorlunda. Allt kunde ha varit mycket bättre. Mycket gladare. Eller så hade det varit helt tvärt om.

Tänk hur saker påverkar en. Ett leende mer eller mindre kan man tycka, men allt kan vara förstört om ett hej uteblir.

"Jag kan känna mig bekväm i dina ögon när du ler.
Men du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och upp och ner."
~LW – En svår och jobbig grej.

/m

Okej, det var inte rikigt tänkt att jag skulle skriva det här än. Jag hade tänkt bredda min undersökning lite grann och fråga några fler människor innan, men nu har jag fått svaret jag har väntat på. Jag behöver nu inte gå och fundera mer. Men först innan jag delar med mig utav det ska jag ge er som inte har hört talas om min undersökning en liten bakrundshistoria.

Jo det är så här att jag inte kan förstå hur det finns gifta människor, eller par över huvudtaget. Hur har de gjort? Så det började för någon vecka sedan då Matilda, Clary och jag hade en liten "Fråga Tobbe"-stund, där han fick berätta hur han och Hanna gjorde. Sedan efter det har jag frågat bland annat Jonas och Kött om hur man ska göra om man är intresserad av någon. Från de flesta har jag fått ungefär samma svar, att man ska umgås med personen och spela lite svårfångad, eller något sånt. Vissa säger att man ska berätta för personen i fråga att man gillar den. Alla dessa olika svar har gjort mig ännu mer förvirrad, men nu har jag fått det ultimata svaret.

I tv-programmet 100% ska panelen gissa vilken fråga en person på stan har fått genom att bara få höra svaret. Och så här svarade en man på frågan Hur visar du att du är intresserad av någon?: "Det finns väldigt många svar på det, men genom att addresera till en människa genom att vara korrekt. Kamouflera det med humor eller musik, eller som ni gör kamouflera det med media. Ärlighet." 

Bra då vet vi.

Magnus kommentar var klockren. Jag har det inspelat om ni vill se!

/m

Så arg! Eller? Vaddå? Varför?
Jag vet inte…

/m