Föreläsning i skolan. Varför behövs det genrer? Ja, varför behövs det? Käre Gunnar, förklara det för mig för jag förstår inte det!
Jag kanske bara gör saker och ting värre än de är, men hur ska jag kunna veta?
Tack!
/maria
Föreläsning i skolan. Varför behövs det genrer? Ja, varför behövs det? Käre Gunnar, förklara det för mig för jag förstår inte det!
Jag kanske bara gör saker och ting värre än de är, men hur ska jag kunna veta?
Tack!
/maria
Fredag:
Ungdomssamling och bordshockey.
Hurra för mobilkamera!
Lördag:
Efter bad, mat, Super Mario 3 och Dude where's my car
blev det bordshockey hemma hos Linus.
Linus och jag spöade alla vi mötte.
Tror inte det var min förtjänst.
Falun blev strömlöst men ljusen hjälpte oss.
Här är lördagens fotograf, Linda Tegenfeldt her self.
Söndag:
Bordshockey i ungdomsvåningen.
Jocke.
Björn
Linus och Max.
50% av publiken. Elin.
Ska det vara ett skämt eller? Hur kan du säga nåt sådant? Menar du det? Eller var det där också bara en av alla saker du säger?
För du säger rätt mycket saker, man vet liksom inte vad man ska tro. Shit vad jag börjar tröttna. Kan du inte bara säga vad du tycker, om allt.
Eller nåt.
Hittade nåt att skirva om, men jag vet inte vad jag ska skriva om det. Och jag tror inte jag behöver skriva något heller, texten talar för sig själv.
Åter till torsdagen. Jocke sa åt Johnny, Max och mig att stanna kvar på kyrkan och bygga scenen medan han tog med sig ett gäng och åkte i väg för att hämta den inhyrda ljud – och ljusanläggningen. Efter ett tags letande i källaren efter plankor som enligt grabbarna skulle bli en scen så insåg vi att dessa plankor inte fanns någonstans, men vi hade fått det sagt till oss att de skulle finnas "så långt in man kunde komma" i ett rum i kyrkans källare. Så med en lampa i handen kröp jag och Max oss in i detta rum, och ja, vi kröp eftersom inte ens jag var kort nog att stå i där inne.
När jag var påväg ut till Johnny igen så ropar Max: "Kom hit så får ni se nåt äckligt!". Jag trodde han skämtade men gick dit i alla fall. Han sa åt mig
och gå fram och kolla om det var en fladdermus som låg där på jordgolvet. Jag tyckte det såg ut som en pinne, ungefär som Carros flytved, men gick ändå lite längre fram för att upptäcka att det var en död katt som låg där. Det tog inte många sekunder för mig och Max att ta oss ut därifrån. Väl uppe i kyrksalen igen bestämde vi oss för att krypa in där igen för att föreviga katten på bild, för hur skulle vi annars kunna bevisa för alla andra att den låg där? Max tog kort och jag blundade och höll i lampan.
Max satt sedan och kollade på bilderna i kameran då han åter igen bad oss att komma och kolla, han påstod att det var två katter som låg där. Och mycket riktigt. Rygg mot rygg låg de, döda. Det är nog bland det äckligaste jag sett, trots att jag inte kan sluta titta på bilderna. Jag tycker det är vidrigt samtidigt som det är fascinerande. Jag blir så nyfiken på vad som kan ha hänt. Hur hamnade katterna där? Vad dog de av? Min teori är att det var två kattpolare som va ute på stan och lekte, hittade ett hål i väggen och kröp in men hittade inte ut igen. Vintern kom och de låg där tätt intill varandra för att hålla sig vid liv, men värmen försvann ur kroppen och sakta somnade de in.
Helgen har inte bara varit döda katter utan har även innehållit, möten, dans på scenen,
lovsång, ljudmixning, pizza, Gud och underbara vänner.
/maria
"But if we are the body,
why aren't His arms reaching?
Why aren't His hands healing?
Why aren't His words teaching?
And if we are the body,
why aren't His feet gooing?
why is His love not showing them there is a way?
There is a way."
~Casting Crowns – If we are the body.
Foto: Max Anderhell.
Jag kan inte sätta fingret på vad det är som är som gör honom speciell (har dock funderat på om det kan vara skäggstubbet) utan han bara är liksom. Jag och Hannah såg Ondskan här om dagen och jag kunde inte sluta förundras över hur snygg han är.
Konstigt det där. Finns för övrigt en hel del andra killar som är snygga också, vissa får mig att fastna med blicken en lite längre stund än normalt. Som killen på Götgatan i Stockholm i lördags. Det var nog längesedan jag såg en sådan pudding. Han bara gick där och såg bra ut och försvann lika hastigt som han dök upp, men det får jag blogga om en annan gång.
/maria
Jag vill inte vara en av alla dom, varken för dig eller någon annan.
Det gör ont att se någon annan ha ont.
Trots att det gjorde ont hos mig redan innan.