Livet känns inte verkligt, utan mer som en saga. Som en plats där jag tillbringar min tid just nu i väntan på något annat, något bättre. Alltid väntar och längtar jag. Min hållplats är min lägenhet och i min väntan gör jag sådant man brukar då man väntar på bussen; stirrar i backen, iaktar, pratar med förbipasserande, lyssnar på musik eller pillar naglarna. Instängd här i mitt tillhåll glömmer jag fort verkligheten. Det som kallar sig livet passerar utanför, utan att jag hinner med. Jag glömmer bort att leva det liv jag har, i väntan på ett annat. Jag påminner mig ofta om att det är här och nu jag ska leva. Det här är livet och jag får inget annat. Nu och här ska jag leva, jag får ingen andra chans.

18 unika IP-adresser har registrerats på min blogg i dag. 20 st igår. Trist att ingen lämnar ett endaste spår efter sig. Berör det jag skriver ingen? Väcker det inga känslor och frågor hos ens mina närmaste? Hmm, jag bara undrar.
Nu ska jag inte låta allt för bitter, det är ju trots att folk som läser.

Jag blir lika förvånad varje gång jag går in på blogg.se och inte Johan Glans look-a-liken inte längre är där. I stället är det en bild på nån annan snubbe som jag inte alls känner mig behaglig med. Är det bara jag?

Annars är det som det brukar, börjar vänja mig. Längtar till Stockholm så jag spricker, grät när jag pratade med Clary idag. Börjar vänja mig med det också faktiskt.

"6 billion people in the world.
6 billion souls.
And sometimes all you need is one.."

http://navid.blogg.se/1188564403_facebook__facefuck.html

Till att börja med så måste jag bara säga att jag tror att jag är den bästa i världen. Det liksom bara är så. Med mig är allt oftast bra, man skulle liksom inte behöva någon annan. Klart att det ibland hade varit roligt att ha någon att berätta alla mina bra saker för ibland, bara den är som jag så. Är som jag, tänker som jag, känner som jag.

Tack Matilda för att du finns.

"Man dras dit av en onaturlig kraft. Man är rädd att gå miste om det lilla som eventuellt kan hända. Oftast blir man grymt besviken. Då går man hem och färgar håret svart i stället."
~Ur Hello Love av Charlotta Cederlöf.

I detta virrvarr av ord och tankar är det nästan helt omöjligt att få någon struktur på en text här. Hela tiden händer det saker eller inget alls. Just i dag har det inneburit två fika på stan. Först med Elin på Kopparhatten och sen med Camilla, Andreas och Elin på Vi 3. Trevligt trevligt, men nu har Elin och jag kommit fram till all fika inte kan vara nyttig och har beslutat oss för att försöka dra ner.

Dessutom har jag de senaste veckorna utvecklat något sorts shoppingbegär. Det började när jag var i Jönköping och sedan har det bara fortsatt. Nu kan jag inte vistas på stan utan att fynda. Eller egentligen är det väl inte fynd, men det känns liksom bättre om jag får tro att det är det. Måste skärpa till mig lite, kläder är ju liksom inte allt.

Appropå fynd så fyndade min kära lillasyster en bok åt mig för ett par veckor sedan. Hello Love. Jag har hört att den ska vara väldigt bra, men har aldrig gett den chansen trots att jag sett den massvis av gånger i olika butiker. Nu har jag börjat läsa den. I bland känns det som om det är mig den handlar om, många gånger inte. Måste komma ihåg att påminna Frida om tipset.

Många missade nog mitt senaste inlägg. Clary blev arg, så jag var tvungen att ta bort det. Trist eftersom kommentarerna försvann då också. I det förra som finns kvar utlovade jag att jag hade massor att skriva om. Vi tar en sak i sänder.

Saknad
Jag saknade då några vänner som jag nu inte saknar på samma sätt. Även om jag trots allt saknar dom. Det finns ju liksom alltid någon man saknar. Någon att ha nära saknar jag ständigt. Jag ställer mig ofta frågan om jag får sakna dem jag sakna, och om jag i sånna fall ska berätta att jag saknar dem? Eller att man har saknat…

Längtan
Ständigt denna längtan. Framåt, bakåt, uppåt. Hela tiden någon annanstans.

Rädsla
Jag är rädd för vad som ska hända med mig i framtiden. Jag är rädd för vad som är meningen. Jag är rädd för att inte vara tillräcklig och att jag inte duger som den jag är. Hela tiden jämför jag och ser hur andra är bättre, när jag mot all förmodan är lika bra. Jag är rädd för att stänga allt inom mig och jag är livrädd för att jag berätta vad jag tycker. Men jag är mest rädd för att förlora.

"I'm surrounded by liars, everywhere I turn.
I'm surrounded by imposters, everywhere I turn.
I'm surrounded by identity crisis, everywhere I turn.
Am I the only one to notice?
I can't be the only one who's learned."
~Gavin De Graw – I don't wanna be.

Rätt ofta vill jag skrika; GET A ROOM, så som de gör på film, men här sitter jag som vanligt och håller käft!

Det här blev inte alls så bra som jag tänkt mig.

2 veckor levde jag i en resväska. En stor resväska som var full med kläder har jag släpat omkring i halva Sverige. Det börjades med ett par dagar hemma i Alfta. Spenderade mestadels tid med Clary i solen då familjen jobbade. Sedan packade Ina, Marie och jag in oss i en liten Saab och tog oss ner till årets Frizon. Inget höjdar år, men hade väl hyfsat trevligt i alla fall. Under 4 dagar slappade Elin och jag oss mest, lite Camilla, Lina och några andra också, men mest Elin och jag. Vi hann med ett bad i regnet vid kalkbrottet, en massa fika och mat, en speeddate och en del musiklyssnande innan jag packade in mig i en lite större Saab. Den tog oss, mig, Hanna och hennes två kompisar, ner till Marieholm. Underbar liten håla det där. Saknar den redan!

Åkte sedan hem till Jessica i Jönköping där Elin, Matilda och Clary också befann sig. En intensiv helg med ännu mera musik och shoppande avklarades innan jag swebusexpressade mig hemmåt till Falun i söndags. Saknar egentligen inspeiration till att skriva ett inlägg om den här resan, men gör jag det inte nu kommer jag aldrig få ut mig allt annat som finns i mitt lilla huvud.

Det handlar om saknad, längtan och rädsla, men det tar jag en annan gång.

Lite bilder:
"> "> "> "> "> "> "> "> "> "> "> "> "> "> "> "> "> "> "> "> "> "> "> ">
"> "> "> "> "> "> "> "> "> "> "> "> ">

"I wanna fall into your arms.
If we just stayed together, forever and ever.
I wanna feel you touch my skin.
I wanna hear you gently breathe in.
I'm dreaming, softly dreaming.."
~Melody club – Let's kill the clockwork.

Blivit mycket bilder på slutet. Får skriva mer när jag är tillbaka i Falun.