Jag iaktar allt lite på avstånd. Jag hör, men ser inte. Är det menningen att jag ska se? Jag pratar med vänner om livet och inser att jag kanske slösar bort det. I stället för att ständigt vänta kanske jag borde göra något. Jag borde kanske lägga mer tid åt de jag bryr mig om. Åka till platser som det var längesedan jag besökte. Jag borde kanske ringa min farmor oftare. Jag kanske borde supa mig full. Jag borde kanske sluta skriva blogg så att folk ser en annan sida av mig än den jag visar här. Jag borde kanske prata med Gud mer än jag gör. Jag borde lyfta luren och ringa. Och framför allt, jag borde chansa oftare. Jag ser på andra och undrar hur de gör för att känna sig nöjda. Nöjda med livet och tillvaron. När tankar om att bli tagen för given och inte väcks, då kommer känslor jag inte kan hantera. Att känna sig hjälplös och obetydlig. Som om det man gör inte betyder någonting.

Fuck you bekräftelsebehov.

Att sammanfatta en helg utan att bara rabbla är svårt. Så jag rabblar. Först klippte jag av mig håret och nu ser jag ut som en tant. Sponsra gärna med en slant till min kommande hårförlägning., för jag vill ha långt hår och inte som det är nu. Träffade Karin på stan och vi satt sen i gräset och såg på Billion dollar babies. När vi satt där under ett paraply för att gömma oss från regnet kom en tjej från Falukuriren fram, så nu har man varit med på bild där också.

Resten av kvällen gick jag runt med Elin och hennes klasskamrater på stan. Träffade några roliga människor och såg Maia Hirasawa, för övrigt ska hennes skiva snart inhandlas. När jag skulle cykla hem insåg jag att någon använt min cykel att spy på. Så med hopp om att spyan skulle regna bort under natten liftade jag med Elin och Simon hem.

Lördagen börjades med städning av lägenheten, vilket var väldigt nödvändigt innan både jag och katten skulle drabbas av allergi eller något. Därefter tog jag mig hem till familjen Gustin för att läsa dagens tidning och beskåda Karin och mig. Blev förvånad över att bilden blev så bra. Jag har tidningen så det är bara att komma hit om ni vill se.

Kvällen fortsatte med mer "sitta i gräset och lyssna på musik". Var trevligt tills regnet kom någongång under Basically the sames spelning. Träffade Camilla I och vi gick runt under mitt paraply och pratade om Affrås Kramforsspelning. Avslutade med en macka hos Camilla H och därefter en sväng på Banken innan jag tog min nerspyade cykel som nu hade blivit ren hem.

Nu är det söndag och här sitter jag och gör ingenting. Har nyss ätit frukost och funderar på om det är värt att handla någon form av middag. Blir nog ett besök på Ica Maxi när jag är iväg och tittar till Ljungberg. Är sugen på grillat, undrar om jag måste tvinga någon att grilla med mig idag.

~Basically the same – Feel

I dag är jag glad.
Tänkte att jag skulle berätta det för en gångs skull.

Nu började jag gråta för ingenting. INGENTING!
Och du, jag hade inte kunnat säga det bättre själv.
Det gör ont fast jag vet att det inte borde.

Jag ska försöka samla mina tankar kort ikväll. Med Foo Fighters, Salem Al Fakir och Take That i hörlurarna om dagarna hinner man tänka en hel del. Härligt med lite blandning. I dag konstaterade jag att soundtracket till Garden state är helt fantastiskt. En underbar film med underbar musik. Dock lite för segt att lyssna på då man delar ut post. I dag tog det lång tid att jobba, är väl i och för sig bra när man är timvikarie då det resulterar i mer lön. Men det känns inte så roligt att det ska vara på grund av att man tvingas springa till varenda dörr för att försöka trycka in reklam genom brevinkasten.

Kunde bara inte låta bli.

Tydligen drömde någon annan i natt också. vad hann jag aldrig få veta mer än att det handlade om mig på något vis. Själv drömde jag om någon helt annan och har levt i den drömmen hela dagen. Jobbigt när verkligeheten visar sig vara helt tvärtom än vad jag önskar den vore.

Missade nyss min tvättid, mycket irriterande. Nu får jag gå i smutsiga kläder i en vecka eller leta fram de där kläderna längst in i garderoben som aldrig används längre.

Jag har köpt ett par skor. Svarta med hög klack. Ganska snygga, men nu när jag sitter med dom på så blir jag orsäker. Kanske mest för att tårna värker, men även av rädslan att de aldrig kommer komma till användning. Har jag kastat bort 395 kr på ett par för små skor? Ska jag hoppas på att de töjer på sig eller ska jag byta storlek? Jag har svårt att veta vad jag ska göra. Har allt för många gånger köpt för små skor och spart dom i hopp om att jag en dag ska ha gått in dom tillräckligt för att slippa skavsår, men en storlek större kommer förmodligen vara för stora. Skit, jag visste att jag inte skulle beställt dom på internet.

Annars händer inte så mycket i mitt liv just nu, jobbar och står i. Springer i alldeles för många trappor med post om dagarna. Tanken på lönen och de framtida tränade benen håller mig vid liv då jag kämpar mig fram mellan dörrarna. Bara 5 veckor och 2 dagar kvar nu. Ungefär lika mycket kvar av sommarlovet också, kommer inte hinna med någonting i sommar. På eftermiddagen efter jobbet är jag så trött att jag slocknar i soffan så fort jag kommer innanför dörren. Sover en timme för att sedan släpa mig till duschen och trycka i mig lite mat. Sen är det bara att sova igen, hinner inte med så mycket annat. Sommarens första minigolfrunda avklarades i alla fall i går, som vanligt ger jag upp när jag inser att jag inte har någon chans att vinna och orkar inte koncentrera mig. Eller är det bara en dålig bortförklaring för att slippa inse att jag helt enkelt bara är dålig?

I går hjälpte Mattias och jag Camilla H att måla om hennes nya sovrum. Jag är skapligt anvudssjuk på hennes lägenhet. Den har nog allt man kan behöva; rymligt kök, trägolv, två rum och den ligger mitt i stan. Dock saknar den badkar och balkong, de två mest önskvärda sakerna i en lägenhet. Färgen tog slut innan vi hann bli färdiga så Camilla får måla klart i morgon. Att se Camilla med skurtrasan i högsta hugg, torka och polera så allt blev skinande rent fick mig att inse att jag kanske borde ta tag i min egen lägenhet innan den dammade igen helt. Så därför har dagen tillbringats till just städning. Nästan varje vrå har granskats och nu ser det nästan lite tomt ut utan alla dammtussar i hörnen.

De senaste dagarna har jag funderat väldigt mycket på hur jag ser på mig själv. Jag har väl kommit fram till att jag kanske inte har så väldigt höga tankar om mig själv. Främst gäller väl detta mitt utseende. Jag som alltid trott att jag nöjt mig med den jag är och att jag inte kan göra något åt hur jag ser ut, men innerst inne jämför jag mig nog lika mycket med andra som alla andra verkrar göra. För vem vill inte ha platt mage, smala lår och snygg näsa så som modellerna man ser? Jag har också kommit fram till att jag förmodligen aldrig kommer bli nöjd. Om jag opererar brösten så att de blir perfekta, bantar så jag kommer i klänningen i XS eller spacklar mig med smink varje dag så kommer jag hela tiden tycka att andra ser bättre ut än mig. Det sitter i hjärnan mer än i utseendet.

Ända sedan jag gick i lågstadiet har jag varit den "stora tjejen" i gänget. Jag kunde aldrig låna kläder av mina kompisar för jag var för stor och jag gick oftast i stora myströjor så att skulle slippa dra in magen hela tiden. Här om dagen stod jag i duschen och såg på samma mage och tänkte att jag förmodligen aldrig skulle få känna mig snygg naken. Samma dag skämtade någon om min vikt och jag vill nu be om förlåtelse att jag blev så sur. Jag vet ju att du inte menade något illa, det var fel dag för ett sådant skämt helt enkelt. Men hur skulle du kunna veta det? Förlåt.