"Jag är väldigt försiktig med att kalla mig kristen. Inte alls för att jag skäms över det, tvärtom! Men jag vet hur dagens samhälle funkar. Vi ska placera in varandra i olika fack, så vi kan ha koll på varandra. Du kanske tänker: 'Jaha, men är du rädd för att placeras in i det facket? Du är ju kristen (?)'
Nej, men folk placerar då mig i ett fack, och dömer hur jag är, hur jag tänker och gör redan innan han eller hon känner mig."
~Elin Ling

Jag är så trött på det där. Att jag aldrig ens får chansen att visa vem jag är. Hur jag är. Stämpeln i pannan är det första folk ser och sedan bryr de sig inte om att låta mig få visa mig. Låta mig vara den jag. Jag skämms inte på något sätt över att jag är kristen och det är en del av mig som jag vill ska synas, men när resten av mig glöms bort blir jag ledsen.

Borde spara pengar till:
Magnus Betnér på Falu stadsteater 12/10.
Lars Winnerbäck i Maserhallen i Borlänge 24/11.
Men framförallt till Frizon festivalen 8-12/8.

Jag vet inte vad som är bäst, att Sofie bor i Ludvika och har bil eller att David flyttat från Sundsvall. Gårdagen började med att jag sov. Jag har en förmåga att somna om ett antal gånger då jag vet att jag inte har något att göra på hela dagen. När jag väl släpat mig ur sängen och strosat omkring iklädd pyamas ett par timmar ringde Sofie och frågade om jag skulle med hem till Alfta. Jag behövde inte fundera länge innan jag svarade ja. Clary fyllde år och hon skulle bli tvungen att duka för en person till på prinsesskalaset. Elin och jag gjorde oss snygga med hjälp av smink, löshår och hårnålar och åkte till Bäckvägen och överraskade.

Mamma, pappa och David kom hem med ett släp fullt av möbler i går eftermiddag. Möbler som bara skulle ställas in i ett förråd för förvaring. Jag vara snabbt där och norpade åt mig en kontorstol och en tv-bänk med hjul. Min lägenhet känns mer och mer komplett, en storstädning i morgon bara och den kommer se mycket bättre ut.

I dag har jag varit på den kortaste gudtjänst någonsin. 11:37 stod min mobilklocka på efteråt när vi gick ner till källaren för att fika. Detta kanske inte säger vissa av er så mycket, men jag kan då berätta att en söndags gudstjänst börjar kl 11:00 och vanligtvis håller på i minst 1 ½ timme. Dessutom så måste jag tillägga för er som inte går i kyrkan så ofta, man kan ha kul där, för shit vad jag skrattade idag!

Grillade med familjen och säsongsinvigde Tores gamla gunga. Underbart att sitta där i solen och äta god mat, kommer inte bli så många gånger i sommar så det gäller att passa på att njuta av varje tillfälle som ges.

Med ett par glassar i högsta hugg åkte sen jag och Elin oss till Bäckvägen igen för att mysa en stund med Clary och Jessica i solen. Underbart. Avslutade sedan Alftabesöket med chokladbollar i soffan med familjen.

Måste bara avsluta med att det alltid blir bäst när man är impulsiv. Tack Sofie!

Mer spännande än så blev det inte idag.

Just nu är jag så arg på mig själv. ARG!

Att jag aldrig kan lägga av!!!
MARIA LÄS INTE SÅNT DU INTE MÅR BRA AV!!!!!!!

14 saker man kan göra istället för att skriva ett PM:

• Kolla med kurskamraterna hur långt de har kommit.
• Sova.
• Äta choklad.
• Läsa bloggar.
• Städa lägenheten.
• Prata med folk på msn.
• Ta egobilder på sig själv.
• Leka med Photo shop.
• Lyssna på musik.
• Platta håret.
• Laga mat.
• Drömma om en ny soffa.
• Läsa en annan bok än kurslitteraturen.
• Tänka.

Annars önskar jag mest att jag skulle kunna ha en liten klocka som man kunde dra tillbaka tiden på. Så jag kunde åka tillbaka i tiden och göra om vissa avsnitt i mitt liv. Finns väl egentligen inte så mycket jag ångrar, mer att jag kanske skulle velat handlat annorlunda i vissa situationer.

Klockan slog tolv och allting var som bortblåst. Ett nytt år och allting kom att förändras. Helt utan förvarning. Tror inte riktigt att jag hängde med i svängarna, kanske därför det är så svårt att släppa taget. Ord som sas och saker som gjordes tappade plötsligt sin betydelse för dig. Kvar blev jag och mina förhoppningar. Nu har de förvandlats till trasiga drömmar som kommer och hemsöker mig då och då.

"Organiserat kaos". Det är bara jag och Elin som har sådana liv förmodligen.

"Jag vill inte äga dej
och peka ut nån väg åt dej.
Jag vill inte bära dej
och bara springa runt och lära dej,
och bara visa hur man är som mej.."

Tankar som avlöser varandra i huvudet försvinner lika snabbt som de dykt upp innan jag hunnit skriva ner dem. Det var någonting om kollektivt utanförskap och om en evig längtan. Någonting om hur jag skrämmer människor runt omkring mig och om hur skrämd jag blir av dem. Saker som jag tidigare bara kunnat ana har visat sig stämma. Sanningen gör mig lugn samtidigt som den skrämmer vettet ur mig.

Nuet eller framtiden, vad ska man leva i? Ska jag tänka på vad jag vill just nu, eller på vilka som kommer att påverkas av mina val jag gör?

"Jag vill inte binda dej
och styra eller hindra dej.
Jag vill bara ta din hand
och kyssa dina röda läppar…"

I dag hände det igen, samma sak som förra veckan. Mötte samma person i skolan som då. Jag blev lika förvånad denna gång på min egen reaktion. Undrar varför jag plötsligt reagerar så? Tycker så.

Så ska det vara, så ska vi leva. Teorin är så mycket lättare än praktiken. Det blir lätt en vana istället för någonting man verkligen vill. Ska det vara en känsla eller hur vet man? Förut visste jag, nu sitter jag här utan svar. Det ligger hos mig själv, ingen annan kan få mig att förstå, frågan är väl egentligen; vill jag?

Varför?

"Du är du och jag är jag.
Och är det så att din väg
ändå går precis intill,
så kan vi bara hjälpas åt
att komma dit vi vill.."
~LW – Röda läppar.