saknar väl nåt antar jag.

Få var snyggare. Få dansade mer. Elin och jag ägde i går kväll! Längesen jag hade så roligt med de människorna, förlåt att jag säger det, men det är sant. Önskar att vi kunde ha "80-tals discofest" varje helg!

Helgen har varit bra, vilket de flesta helger brukar vara. Så jag ska sluta skriva såna där klychor varje söndagkväll!

Har väl egentligen ingenting att skriva, ville bara lägga ut en bild på mig och Elin. Det mesta jag har i skallen i dag ska jag inte skriva här. Ska snart krypa ner (eller blir det upp?) i sängen och skriva av mig i min grubbelbok. Var ett tag sedan jag skrev där. Med tanke på att jag haft samma bok som dagbok de senaste 3 åren så skriver jag allt för sällan där. Dags för en ändring kanske?

Jag vet inte varför, men jag tror att det är något fel på mig.

"Someone said, what ever troubles you've got in your head, you better shrug it off and smile instead, cause what else can you do now?"
~Mars TV – Fun without guitars.

Veckan har mestadels gått åt till att filma vår fiktionsfilm till skolan. Förevigad. En kommande storfilm. Tiden som har blivit över har gått åt till att lyssna på musik och försöka må bra. Inte för att jag mår så dåligt, utan mer för att jag är rädd för att jag ska må sämre än jag gör just nu.

Jag har en viss förmåga till att trassla in mig själv i mina egna tankar och det är svårt att ta sig ur det där nystanet som blivit i skallen. Tankar som har blivit till en vana, och vanor är som alltid svåra att bryta. Tack och lov så finns det vänner. Vad vore jag utan er? Utan era öron som orkar lyssna, utan era ord som värmer och får mig att känna mig värd någonting. Att känna sig önskad är något vi alla vill, och ni får mig att känna mig just det; önskad och behövd. Jag är inte bara en av alla andra, men det är svårt att inte tänka så när man är det för endel.

I bland överraskar jag mig själv. I bland blir jag besviken, men andra gånger så mäkta stolt. Goda ord värmer, hoppas även mina gjorde det.

I går fick jag ett efterlängtat brev av min bror. En film och en popcornpåse. Ibland förvånas jag extremt mycket av honom, konstigt att han är singel!

Robin Paulsson. Man kan inte säga hans namn nog gånger. Den som missat Robins på Svt har missat något! Han är underbar! Onsdagsens avsnitt gästades dessutom av Magnus Betnér. Med kommentarer som "Nu är det liksom ett spektakel som pågår i tio veckor där man tror att man ska kunna rösta fram vem som är bäst, när det i själva verket är Aftonbladet som redan bestämmt vem som ska vinna liksom.." äger han programmet.

I kväll gott folk är det 80-tals fest! Det har gått alldeles för länge sedan Norris och jag tog upp det första gången, men i kväll är det alltså dags att slänga på sig benvärmarna, tightsen och hårsnoddarna i pastellfärger och skaka loss på dansgolvet!

"Kommer den,
kommer den ej,
dagen då glädjen blir stor,
dagen då sorgen blir liten?"
~D. Hammarskjöld.

Det spelar ingen roll vad man säger eller gör, på något sätt blir det fel i alla fall. När jag äntligen tycker att något bra händer mig och jag lyckas göra det jag anser vara det rätta, så är det alltid någon som stör sig på det. Vad ska man göra för att vara alla till lags? Behöver man vara det?

Sol i helgen och jag har spenderat mestadelen inomhus. Ett kallt Kupolen på lördagen och en alltid lika kylig kyrksal i dag. Som tur var bjöds det på mat på Tells veranda ett par timmar i söndagssolen. Åkte sen hem och genomled en mensvärksattack. Tack gode Gud för Ipren! Städade, diskade och lyssnade på musik ett tag innan dagens promenad med mr Waljenäs utfördes. Invigde shortsen för i år, köpte glass på Hemköp och åkte linbana.

Det dyker hela tiden upp nya läsare i min blogg, eller de är väl inte nya läsare utan mer att jag fått vetskapen om att de läser. Kul men samtidigt, som jag nämnt tidigare, lite skrämmande. Får säga välkommen till dig Moody, och tack Elin M för det uppmuntrande smset, du anar inte vilken timing du hade!

Måste bara få säga att roadtripskivan jag och syrran gjorde förra året är en av tidernas bästa. Vilken musiksmak vi har!

"If I take the wings of the morning,
or dwell in the uttermost parts of the sea.
Even there shall Your hand lead me,
and Your right hand shall hold me."
Ps 139:9-10.

Robin Paulsson

Det har återigen slagit mig att jag inte bör skriva vad som helst i bloggen eftersom praktiskt taget vem som helst kan läsa, men varför? Jag tror inte jag tänker så mycket konstigare än någon annan, så varför är jag så rädd för vad folk ska tycka om mig? Jag borde inte bry mig.

Jag gjorde ett val och jag kan inte göra det ogjort. Jag ångrar det inte, men ändå funderar jag på det nästan hela tiden. Varför kan man aldrig vara nöjd med det man gör? Antingen är det för mycket eller för lite.

Jag känner att jag börjar bli alldeles för trött för att sitta och spekulera om vilka konsekvenserna av valen jag gjort skulle kunna bli. Förmodligen inte så annorlunda mot för hur jag har det nu så det är väl lika bra att sluta tänka och gå till sängs.

Sushi + bowling = en bra kombination.

Ord jag läst ett par gånger i Walles blogg. Ord som beskriver den jag är. Frågan är hur man gör för att inte vara så längre. Hur man gör för att lägga energin på något annat. Hur man undivker att om och om igen bli överkörd av allt som gör en ont. Hjälp mottages tacksamt.

Gårdagen avslutades med att Elin och Matilda skjutsade mig och Elin hem till Falun. Där tiden fördrevs med Våghals. Elin mimade till Hanson med en skitspade som mick, Matilda rensade väskan, Elin svalde en banan och Andreas ritade en snopp. Jag delade ut sanningar om mig.

"För det är samma vilsna värld och samma skog. Man kliver fel och går för långt. Och jag är vilse nu i samma snår som då."
LW – När Berga blev för trångt.

Man når någon gång i livet till en punkt då allt känns annorlunda, då allt har fått en annan mening. Alfta är inte längre hemma för mig, men jag kan åka dit för att bara få koppla bort allt annat. Där träffar jag folk som jag kännt störe delen av mitt liv och i bland är det som om tiden stått still där. Samtidigt vet jag att den inte gör det, människorna där har sina liv precis som jag har mitt här. Det kan vara rätt svårt att kombinera dessa två världar och jag märker hur jag känner mig delad över vad jag tycker är bra och dåligt.

Här finns en slags utanförskap och där blir man tagen för given.

"Everyday I find a war against the mirror. Can't take the person staring back at me. [...] All you have to change, is everything you are. Tired of being compared to damn Britney Spears. She's so pretty, that just ain't me.
Pink – Don't Let Me Get Me.

Mitt liv har alltid varit så. Jag har aldrig varit den söta populära tjejen, och kommer aldrig bli det. Det har satt sina spår. Inte för att jag tycker jag har så himla dåligt självförtroende som alla verkar tro, men att alltid få höra hur snygga ens kompisar är är jobbigare än vad ni anar. Jag kan tyckas vara ytlig, men jag tror vi alla är beroende av att få bekräftelse. Och i den värld vi lever får vi redan som barn inrpräntat i oss hur viktigt utseendet är och vi är dumma nog att tro att det är det allting hänger på. Jag vill bara kräkas på hela skiten!

"Har du ett plåster, jag blev så sårad när jag föll för dig?"

Jag vet hur det är och jag vet hur det känns, hur det skaver och gnager där innuti. Ändå sitter jag här och önskar att jag fick känna samma känsla igen.