Kan hända att jag framkallat ett beroende, men jag vet inte riktigt.

9 oktober 2006 köpte jag en ny mobiltelefon, en Sony Ericsson K610i. Det är idag 369 dagar sedan och just nu står Medelanderäknaren på 12079 stycken skickade sms.

Det är i genomsnitt:
232,79 sms i veckan
32,73 sms per dag.
1,36 sms i timmen.
0,02 sms i minuten.
Och 3,2 tecken i minuten.

Hade jag inte haft abonemanget Telia student, där gratis sms ingår, utan fortfarande haft Telia refill hade det kostat mig omkring 8334,50 kr.

Annars är läget under kontroll. Fick låna en deppskiva av W i går, men jag har inget att deppa över så den är lite svår att ta till sig. Kanske blir lättare i morgon.

Vem där?

Guesswho
Webkamera på msn är oerhört underhållande,
men ibland kan det vara svårt att se vem det är man pratar med.
Är det här Elin eller Billy?

‘Det är så synd att du är så söt..’

I kväll är det Magnus Betnér på Stadsteatern i Falun, skyll er själva om ni inte har biljetter. I dag ska jag ha mitt guldlinne, för att jag tycker det är snyggt. I dag saknar jag Sofie. I dag har jag inte gjort någonting, som vanligt.

"Walk up the hill, there is someone I like. He has those wrinkles close to his eyes. But they’re not from crying, he laughs more then I.."
~Maia Hirasawa – Gothenburg.

”No, I don’t realize there is nothing I can do..”

LöveJag avskyr när jag hittar en låt som är så sjukt bra. Egentligen borde det vara en bra grej, men det stör mig så ofattbart mycket att någon annan hunnit före med att skriva om mina känslor. Som om nån redan visste hur jag en dag skulle känna. Nu kan jag sällan skriva så bra som andra, så jag borde lära mig att uppskatta sådana låtar istället för att gnälla.

Lagade nyss mat, spagetti och köttfärssås. Lagomt ambitiöst när man inte gör något på dagarna. När maten var färdig så skulle jag ta bestick ur lådan för att kunna äta maten. Jag har två sorters bestick, en sort som jag tycker är snyggare och en som är godare att äta med. I dag fanns det ingen kniv av den godare sorten ren i lådan, så jag var tvungen att ta de där snygga. Det störde mig att jag var tvungen att äta med dessa. Fast jag hade ju kunnat ta en av varje, men det går ju inte. Eller?

Dagens frisyr: Lockigt, nu med hårspännen i.
Dagens smink: Foundation, mascara, lite rouge och lite guldig ögonskugga.
Dagens klädsel: Mörkblåa jeans och vita älsklingsskjortan.
Dagens planer: Hämta cykeln hos W (done), hämta kort på Expert (done), köpa ramar (done), hem till Lena kl 19:00.
Dagens drog: Spontana sms.
Dagens tv: Dawsons creek.
Dagens tråkigaste: Skolan.
Dagens finaste: En kombination av solen och träden.
Dagens måste: Tömma kattlådan.
Dagens dricka: Mjölk.
Dagens låt: Jonas TunanderStupid as I am.
Dagens köp: Födelsedagspresent till Elin M.
Dagens mat: Spagetti och köttfärssås.
Dagens kärlek: Avsaknaden av den.
Dagens mående: Less, mätt och glad.

-

Om jag kunde något riktigt fult ord skulle jag skriva det här nu bara för att jag känner för det. Är så less på att vara less att jag bara vill säga nåt fult. Göra nåt fult. Men nu kan jag inte inte något fult ord som skulle väga upp till hur jag känner, så jag kryper ner under filten i soffan med en bulle och varm choklad i stället!

Tror det handlar om att bli tagen för given, eller att finnas till för mycket.

banksy.co.uk"I’m just wondering, though, did you ever just hug people?
I know it’s a silly question and all. I’m sure you would have, why wouldn’t you have?"

Jag har länge funderat på fenomenet kramar. När jag växte upp (mera högstadiet Clary) kramades vi inte alls så mycket. Tror nog att jag kan räkna på fingrarna hur många gånger jag faktiskt kramat Sofie. Vet inte alls vad det beror på, men anar att det kanske kan ha att göra med att det var en fjortisgrej att kramas hej och hej då, och fjortis var något man inte ville vara.

Men nu verkar vara helt andra tider, nu ska det kramas så fort man träffar en bekant på stan och sen en till kram när man skiljs åt ett par sekunder senare. Gärna med läppar som ler och säger "Kul att ses".

Jag har inte alls någonting emot kramar. Faktum att jag tycker om att kramas väldigt mycket, vid rätt tillfälle. Jag menar, vad betyder en kram den har förvandlats till en stel vana? Ett exempel: Elin och jag träffas nästan varje dag, vissa dagar träffas vi flera gånger. Ibland kikar hon in hemma hos mig efter skolan för att hämta eller lämna något. Skulle vi kramas hej och hej då varje gång skulle det till slut bli en grej vi bara gör för att det ska göras. När hon sen väl behöver en kram på riktigt kanske den inte betyder något alls. Ungefär som nötta ord.

Att kramas kanske känns mer naturligt för många andra än vad det gör för mig. Familjen Stillberg är väl inte direkt kända för att vara kramgoa av sig.

Tro nu inte att ni inte får krama mig, utan karma på om ni känner för det för jag tar sällan första steget.

"Okay good. Then hug me.
But not one of these sideways one-arme-around-the-neck type of hugs. Or the ghetto right hand clasp fists elbows to chest pat pat on the back back. Or the you-put-your-right-arm-over-my-left-arm and I-put-my-right-arm-under-your-left-arm and we make this wierd sort of diagonal thing.

Naw.. none of those!

BEARHUG ME, MAN!"