"So never mind what you gonna do. Easy come, come the way you go. I’ll never find what I’m looking for. Easy come darling gimme more. Two times, three times.."
~Ann Lee – 2 Times.

Stockholm är stort och opersonligt, men trevligt. Var väldigt kul att träffa vännerna, sist jag såg Elin och Clary var när jag lämnade Jessicas lägenhet i Jönköping. Karolin hade jag inte träffat sen i juni precis innan Ralf och hon åkte till Australien. Satt hemma hos brorsan i Solna ett par timmar i lördags och lekte tekniknördar, det var också trevligt. Träffade Hannah och Ina också, missade dom på bilden i förra inlägget.

Som sig bör när man besöker Stockholm blev det en väldans mycket springades på stan jagandes efter snygga kläder också. Fick med mig 3 klänningar och ett par jeans hem till slut. Men roligast var det att se Andréas, var nog mer än två år sen sist, men i går fikade och pratade vi hela eftermiddagen.

Hittade den vackraste klänningen ever på Beyond Retro. Jag ville verkligen ha den! Den satt helt perfekt och jag var finare än jag någonsin varit och kommer att bli. Men 1300kr?! Och när skulle jag ha användning för den liskom? Jag frågade nästan alla par jag känner om de behövde en tärna till sitt bröllop, men ingen hade planer på att gifta sig snart. Så här sitter jag ful, tråkig och utan balklänning med några bilder som minne. Jag som ville vara så vacker jämt!

">Finns inte så mycket mer att skriva, eller jag skulle ju kunna sitta och tjata om den kommande tentan, hur tråkigt det är att åka tåg eller om att det alltid luktar piss inne på tågtoaletterna. Men jag avslutar här med en till liten bild. Är jag vacker på den stora, så är jag het på den lilla.

Imorgon åker jag till Stockholm och träffar de här människorna. Längtas.

Jag hade kanske gjort mitt livs största misstag i dag. Men det finns en högre makt, eller vissa kanske bara kallar det en slump när en varningslampa (varning slampa?) tänds.

"Jag får kämpa som ett djur för att inte tappa bort mig igen. Eller jag gör det hela tiden, famlar och glömmer det väsentliga. Glömmer att jag faktiskt tycker att jag är en helt fantastisk människa, hur mycket jag duger och mer än så. Jag springer någon annans lopp, jagar något, allt, vad? Men så lyckas jag stanna, hej, titta hit, detta är vad som betyder något, inte det där du springer efter men aldrig når. Vems lopp, för vem?"
~sylaravsol.blogspot.com

Hennes ord skulle ofta lika gärna kunna vara mina. Hon skriver så som jag vill kunna skriva. Hon sätter ord på mina känslor och tankar. Hon är för mig en okänd människa, jag känner henne genom hennes blogg. Hon heter Anna och har precis flyttat till Stockholm, det är egentligen det enda jag vet. Men det spelar liksom ingen roll, är liksom bara skönt att veta att det finns någon mer som verkar vara som jag.

Min nya soffa är vacker, men den höll på att ta livet av mig i natt. Tänkte att jag skulle inviga den genom att sova i den, vilket visade sig vara svårare än jag trott. För det första var det näst intill omöjligt att somna, sedan vaknade jag ett flertal gånger på grund av att det värkte i ryggen. Vet dock inte om det var på grund av soffan, men förmodligen eftersom den är reält hård. Så ni som planerar ett besök hit vet vad ni har att vänta er.

Jag har kommit fram till att alla tänker, mer eller mindre så varför ska jag sluta med det? Vad skulle man annars leva för liv? Det är liten skillnad mellan att tänka för mycket och vara paranoid. Tänka det är en del av livet, men att vara paranoid skadar bara en själv. Man kan inte leva livet genom att alltid vara rädd.

Dagens låt: One way or another – Blondie.

Lovade tidigare att jag skulle skirva mer i kväll. Nu är det kväll och jag sitter för att försöka skriva någonting som ska kunna locka någon form av publik. Jag försöker sluta grubbla, så i dag blir det inte alls djupt och svårt att begripa.

Det är helg, men för mig spelar inte vardag eller helg någon roll längre. Känner jag för att ha helg en tisdag har jag det. Dagarna flyter ihop, likaså veckorna och snart är det väl dags att sitta med en färdig uppsats klar för opponering. Jag hinner inte med, samtidigt som jag inte heller anstränger mig. Ansvaret ligger ju hos mig, men inspirationen saknas så jag får väl helt enkelt skylla mig själv.

Som det ser ut nu så åker jag ner till Stockholm på torsdag för att spendera ett par dagar med lillasyster. Får väl ta mig till brorsan och se hur han bor oxå, när jag väl är där nere menar jag.

Vad händer annars i mitt liv? En dag som den här skulle jag säga att ingenting händer eftersom jag verkligen inte gjort något alls i dag. Men jag tror jag ljuger om jag säger så, händer mer än många anar. Uppsatsen borde ta mer tid än den tar, i stället planeras AH 07 för full muggar. Temat för helgen blir G som i Gemenskap, ja det är snott från filmen. Fredagen blir fest, Elin och jag ansvarar och vi har storartade planer. Lördag blir det mycket Marcus Olsson innan vi ska röja till Affrå och MC-Mon and the mighty vibes. Jag hoppas att det blir kul kul kul eftersom jag missar Moneybrother på Harrys den kvällen.

Men mest av allt väntas den 12 oktober in. Magnus Betnér på Stadsteatern, man kan inte annat än längta…..

"Hon byggde en väg utav falska skratt, men bakom fasaden var det mesta svart.
Jag hoppas att hon hinner komma till ro, innan skalet spricker och faller ihop.
Vad ingen annan vet är att sanden rinner ner. Om timglaset blir tomt så finns hon inte mer.."
~Vildsvin – Saga utan lyckligt slut.

Det kommer mera i kväll.

070911
Idag har jag gjort nästan allt utom det jag borde. Jag har fortfarande 300 sidor att läsa tills på torsdag och jag har spenderat de senaste 12 timmarna framför datorn. Har jag inte suttit här så har jag antingen varit i duschen, lagat mat eller suttit i soffan. Jag klagar inte alls på min dag, för trots att tanken på den där boken så har det varit en underhållande dag. Det började med msn som vanligt, sen började det komma ett par mms som fick mig att le. Jag behövde le. Jag behövde höra att det finns andra, inte bara en. Tack!

58 unika IP-adresser registrerades igår, det är nog rekord!

Ses i morgon dudes!

23 6 1 2 19…

I går tänkte jag att jag skulle börja beskriva mitt liv i siffror, just nu kommer jag inte riktigt ihåg hur jag skulle bära mig åt. Jag vet inte hur jag tänkte det skulle gå ihop. Skulle jag bara rabbla upp statistik från min vardag? Att de 2 bananerna jag köpte i morse kostade 5 kr, att jag ringt Clary 3 gånger i dag, mamma 4. Jag har spenderat 2 timmar på skolan. Pratat med Caroline i 40 minuter och jag har gått på toaletten 1 gång. Sedan december har jag skickat 10659 sms och jag sov 11 timmar i natt. Jag tror inte det skulle vara sådan intressant läsning eftersom jag bara hade tänkt skriva ut siffrorna och ni sedan fick tolka vad de betydde själva.

Men nä, jag tror jag låter bli det. Ord är roligare även om jag tappat sugen på att skriva. Vet inte för vem jag skriver längre. Jag gillar det, men vem bryr sig? Jag skriver inte det här för att ni ska lämna en jag-läser-visst-din-blogg-kommentar utan mest för min egen skull då jag argumenterar i min hjärna om det är något jag vill fortsätta med eller inte. Ungefär på samma sätt som jag funderar över förra veckan. Över livet.

Han sa: Du skrämmer folk och jag hatar att han hade rätt. Eller skrämmer jag mig själv i tron om att jag skrämmer folk? Jag är hela tiden rädd för att ni ska försvinna, jag trivs med er omkring mig. Vänner.

Att jag alltid ska lyckas göra så här!

Jag borde väl skriva något nytt här, förutom citat. Skrev ett långt inlägg i min dagbok som skulle publiceras här, men sen vände ganska mycket till det bättre så nu vet jag inte. Ska jag liksom gå tillbaka och bli bitter igen? Det kanske kommer någon dag, men inte just nu. Just nu mår jag bra. Måste väl erkänna att jag hela tiden är rädd för att allt ska rasa samman och jag ramla tillbaka till ruta ett igen, men jag mår mest bra.