Det känns som jag står på en surfingbräda och bara glider på vågorna. All skit är glömd, och här är det bara sol och massa vår, vilket gör att allt känns sådär jättebra!
"Han fångade sparken med huvudet
han hade tänkt alla tankar ändå.
Han stod inte upp när han fick den
för full för att ens kunna gå."
~Kent – Frank.
I går damp mailet ner. Det som skulle avsjlöja domen över uppsatsen, nervöst öppnade jag det och möttes bland annat av denna mening: "Han godkänner uppsatsen under förutsättning att Du gör de smärre kompletteringar som finns angivna i vårt utskrivna exemplar."
Smärre kompleteringar betyder att de är få, små och inte alls krångliga va?
Ibland är det svårt att sammanfatta tankar och känslor som bubblar inombords. De senaste dagarna har varit en berg-och-dal-bana. Från skitliv till glädjerus!
Det började väl egentligen i söndags, en dag som började i skit. Försökte plåga mig igenom några timmar uppsatsskrivande hemma hos Karolin och Ralf. Ralf var den första som förgyllde min dag genom att bjuda på lunch (det bjuds alltid på bra mat i det hemmet). Därefter promenerade jag till Fryshuset och Klubben för att se Map of Moscow spela. De är riktigt duktiga. Med nyinspelade, välproducerade låtar i bagaget så gjorde de den bästa spelningen jag sett dem göra (lyssna kan ni göra HÄR). Jag fick agera fotograf med Jonas kompaktkamera och några bilder finns att skåda på deras hemsida. Jag är inte helt nöjd med min insats då alla bilder är suddiga, men men.
Var trevligt att träffa grabbarna och fröken Bella, man blir lätt ensam i Stockholm och att få träffa folk man känner sedan innan känns bra. Under kvällen fick jag även veta att jag hade ett jobb som väntade på måndagsmorgonen. Det visade sig bli två arbetsdagar som inneburit att jag suttit och skapat playlists i Spotify åt ett köpcentrum! Kul och lite småsegt på samma gång.
I eftermiddags kom den riktiga endorfinsmällen. JAG FICK JOBBET I VIMMERBY!!! Kan ni förstå hur lätt hela mitt jag är nu när alla stenar lättat? Nä, ni kan inte förstå, ingen förstår hur det egentligen varit inom mig de senaste halvåret. Hur det känts att behöva vrida och vända på varje krona. Behöva tigga till sig pengar för att kunna betala för sig själv istället för att alltid bli bjuden. Det är en ond spiral och den har gnagt i mig ända tills idag. Snart får jag lite lön för veckans jobb, men även en fast månadslön i cirka fyra månader.
I dag firade jag genom att köpa ett par nya solglasögon för lånade pengar och jag har redan planer på vad jag ska spendera kommande inkomster på; linser, ny dator, Pro Tools och min första utlandsresa med S (ska jag äntligen få komma till London?).
">
Och så ska jag leva ett liv såklart.
Mitt liv.
Gamla känslor knackar på dörren och vill släppas ut. Jag vrider om låset och vägrar känna som så många gånger förut.
itter här i köket hemma hos brorsan med datorn och ett par hörlurar. I dem hör jag hur Walle sjunger Reminisce, låten de släppte som singel i går. Minns när Walle berättade att han skrivit låten han trodde de skulle slå igenom med, nu finns den på skiva. Första lyssningen på en ny låt är alltid lika spännande, man lyssnar med helt andra öron än vad man gör annars. Det blir inte mindre spännande att jag hört den här låten ett okänt antal gånger förut, men i en helt annan tappning. Det låter bra, men det krävs nog ett par fler lyssningar innan jag kan säga mer. Kan jag andra ord än "bra" för att förklara vad jag tycker om musik? Återstår att se.Lyssna kan ni göra HÄR på hemsidan eller HÄR, på Myspace.
Och just ja, Mars TV heter bandet..