TRADERA

I utkorgen på min mobil har det sedan en tid funnits ett sms som en påminnelse till mig själv om ett kommande blogginlägg. Varje gång jag raderar andra sms läser jag det där och tänker "en annan dag". Idag är det en annan dag. Så nu kör vi.

Jag tycker om att läsa texter som målar upp bilder i mitt huvud. Som beskriver med annorlunda ord och meningar om till exempel händelser, platser och musik. Ibland får jag för mig att mina egna blogginlägg är sådana, men när jag gräver i arkivet finner jag att det vanligtvis fylls med idag-har-jag-inlägg. Dock finns det ett par undantag.

Här om dagen surfade jag in på dt.se och hittade ett par skivrecensioner som gjorde mig så där glad som man kan bli när man läser någonting bra. Det var då det redan nämnda smset skrevs, ett par komplimangeradne rader (kan hända att jag hittade på ett eget ord nu, men i så fall behövdes det) för att uppmuntra. Med formuleringar om flygande grisar, dansande clowner och "kabaré-stompa-stompa-ståhej" recenserar Tobbe Miss Lis nyaste skiva. Även i recensionen av Marit Bergmans The tear collector  hittar han fina ordföljder som beskriver hans känslor för skivan. Fint.

Andra som fått mig att må bra idag med hjälp av det skrivna ordet är Jonaz och Soran. Jonaz skriver om ett möte med ungarna i Norslund på ett sätt som fick mig att skratta högt för mig själv. Det var väl egentligen battle-citatet som lockade till skratt, så jag vet inte om all ära ska gå till Jonaz. Men han har något i sitt berättande som gör att jag återkommer till hans blogg dagligen.

Om jag skrattade då jag läste Jonaz inlägg, så fnissade jag mer då jag läste Sorans inlägg om Idol-Agnes påstådda romans med prins Carl-Filip. Lägg ett par minuter på att läsa det, det är det värt!

(När jag väl började länka så var jag tvungen att fortsätta, så nu får ni allt klicka)

Ibland orkar jag inte bry mig. Jag orkar inte tänka på eventuella konsekvenser som kan komma att påverka både mitt och andras liv. Ibland känner jag bara för att go with the flow och bara låta saker och ting hända. Klart jatt ag ibland sätter stopp för konstigheter, jag är ju en vuxen människa och vet att det finns rätt och fel. Men det är upp till andra att se till att de inte heller överskrider sina egna gränser…

Jag har precis lagt ut mina älskade Converse på Tradera. Jag kände att det är bättre att någon som kan använda dem har dem. Hos mig har de ju bara stått i skohyllan i flera år och ger mig bara dåligt samvete för att de är för små. Kolla in annonsen HÄR.

Jag är helt tom. Finns inga ord som kan beskriva, och ingen som inte följer One tree hill förstår.

Appropå hjälp har Martin hjälp mig med Photo shop på msn, via Rebecka. Snällt av dem att hjälpa stackars mig. Nu ska jag i min tur föra kunskaperna vidare till pappa.

Dök upp en liten ruta med texten "uppdatera msn idag", eller något sådant idag. Jag klickade för att ett par minuter senare skrika rakt ut av förtvivlan. Allt såg så konstigt ut och jag ångrade mig på en gång. "Men bytt är bytt och kommer aldrig åter" brukar det väl heta när man bytte suddgummin som liten, så jag fick genast sätta igång jakten på att ändra färg på msn-fönstren.

Himmelsblå, vem vill ha så? Nä, svart ska det vara, så nu är jag riktigt nöjd faktiskt. Gillar de där små rutorna som visar statusen, de liksom lyser, samt att de går att byta ut mot kontaktbilderna. Upplägget på konversationerna är mycket bättre nu också, så jag har så här ett par timmar senare bytt åsikt helt..

Synd bara att jag inte använder min egen dator så mycket för tillfället då, utan får dras med det grå mac-msnet.

Under flera år har det vuxit inom mig, meningslösheten med att fira påsk. Nu har den vuxit sig så stor att jag nått punkten där det inte finns någon mening att fira längre. Påsken bör vara den största högtiden vi har, ur kristen synvinkel, men det är den inte. Nu är det bara studerande och arbetande människor som blir glada för ett par extra dagar ledighet såhär i våryran. Själv är jag arbetslös och livet är exakt likadant som det var innan. Höjdpunkten under helgen blir väl påskägget med godis, men godis är vadagsmat för mig och jag skulle lika gärna kunna gå och köpa mig en fet påse själv.

Ja, jag är grinig idag, men det skulle ni också vara om ni var i min sits och var glad att jag överhuvudtaget uppdaterar.

Om jag inte äter som jag borde blir jag trött och grinig. Kroppen orkar ingenting och hjärnan blir helt snurrig. Men i dag har jag ätit en ordentlig lunch på ett café. Och när jag reste mig från stolen så sjönk pastan ner och la sig som en stor uppsvälld boll i magen. På tunnelbanan hem kom yrseln och jag skulle kunnat somna i närmsta säng. Konstigt det där, vad är bäst att satsa på? Mattet som beror på svält, eller paltkoma?

Skit, nu börjar det trycka på, ännu en nackdel med att faktiskt äta mat, den måste ju ut igen också…