Jag nyser mest hela tiden och det är skitjobbigt. Under mina fyra månader i Vimmerby klarade jag mig utan sjukdomar och det är jag oerhört tacksam för, men jag hade gärna sluppit dem nu med. Vet att Tobbe varnade mig innan jag hälsade på i Falun, men halsontet hade faktiskt kommit redan innan. Aja, gjort är gjort och nu sitter jag här med tårfyllda ögon och snorig näsa.
Här om dagen försökte jag ta nya egobilder på mig men det gick åt skogen, så jag frågade Josefin om hon ville fota mig. Det ville hon och jag har nu stora förväntningar på resultatet. Haha. Lär väl lägga ut några här eller på Facebook sen när de är färdiga.
Nä, nu är det dags att däcka i sängen och hoppas att sömnen gör underverk. Sofie skulle tydligen bjuda på äggfrukost i morgon, och det kan jag ju inte missa!
Det bästa med att vara hemma i Alfta är att jag slipper somna ensam.
Jag gjorde precis ett test på Facebook och insåg att jag behöver bättre hjälp än så med mitt hår. Det är i stort behov av en förändring. Jag vill inte bli blond och vågig som testet säger att jag bör vara, jag vill ha min färg jag har nu och behålla längden. Men förutom det vill jag ha en förändring. Jag vill att det ska kännas som att jag har en frisyr och inte bara hår som hänger. Jag vill att det ska se naturligt ut men samtidigt ha lite som jag kan styla. Snälla, hjälp mig, ge mig tips!
Jag lyssnar på Mange Schmidt och kommer på att jag inte alls skäms för det.
I går var det avslutningsfest på ALV. Smalare än Tord försökte underhålla, själv underhöll jag mig själv för att inte bryta ihop av tristess. Coverband är inte riktigt min cup of tea. Tur att jag är så himla rolig och att jag har vänner som förstår min humor. Emilia R läste till och med mina tankar för en stund. Det har varit en bra sommar, sa jag inte det?
Nu sitter jag i en trång lägenhet i Helsingborg med familjen, den biologiska. Ett par dagar blir det här innan rummet på Vidar ska städas ur för en sista gång och tre jobbdagar ska avklaras. Sen, sen blir det till att flytta till Huddinge för att söka lyckan.
Idag skickade jag ett sms och fick ett oväntat svar på Facebookchatten (varför finns den egentligen?). Helt plötsligt gjorde sig en saknad jag inte känt på länge sig påmind. Inte på värsta viset, men ändå så saknar jag. Men det är svårt att sakna personer som inte vill bli saknade. Ibland vill inte jag bli saknad.
Idag började jag packa. Det kändes skönt, men vad händer nu?
Jag har blivit less på att bo som jag gör. På Vidar.
Läste Linneas blogg och tänkte att jag min arbetsplats nog är rätt fantastisk ändå.På bilden: Vägen från Rasmus Lada mot Sockerdricksträdet en morgon strax efter kl 9.00.
Det går flera dagar mellan de gångerna jag tänker på bloggen. Det går flera dagar mellan de gånger jag läser andras bloggar. Det är bara så det är. Livet flyter på ändå. Det flyter så pass mycket att det snart är dags att packa ihop alla mina grejer och flytta fråna Vimmerby, Vidar och ALV. 4 månader har snart passerat.
De sista veckorna känns det som att jag varit mer ledig än på jobbet. Det har varit skönt och jag har behövt det. Förra veckan lånade jag Matildas bil och drog till Nässjö över dagen. Walle fick stå ut med mitt sällskap och det var skönt att bara hänga med en vän.
">
Dagen avslutades med lite 8-bitars. Ballon fight, Ice climber och Super Mario 2 och jag längtade genast hem till mitt eget spel. Jag föreslog att vi skulle spela lite hockey och Walle varnade mig. 42-2 slutade resultatet på, och jag bad om att vi skulle hålla det för oss själva.
Denna fyra-dagars ledighet jag är mitt i nu har jag spenderat i Göteborg. Madonna på Ullevi, shopping och Liseberg stod på schemat. Jag är lite kär i den där staden nu. Kanske är det så att jag skulle kunna bli kär i vilken stad som helst just nu, efter 4 månader i Vimmerby. Lutar åt att Stockholm står på tur.
