(Februari blev november och jag har en iPhone)

Då skrev jag SÅ HÄR. Nu skriver jag; Dumma Brasilien!
Jag vill också äta krabba på stranden..

Det här är det värsta jag gjort! Scentaket på Göta Lejon. Två låååånga stegar upp omringande av cement, enbart cement. Klättringen gick bra och upp kom jag, sen kom tankarna på att jag skulle ner igen och jag fick flera gånger påminna mig om varför jag egentligen klättrat upp. Sen kom nerklättringen. Den började med att jag var tvungen att  hasa mig ner från ett cementgolv (scentaket) ner i ett hål där stegen började en bit ner. Jisses vad jag var rädd.

I sådana där situationer litar jag inte riktigt att mina små muskler i fingrarna ska räcka till. Tänk om, ja tänk om, händerna bara skulle öppnas och jag falla rakt ner? Tänk om jag får en tvångstanke om att testa släppa taget.. När fötterna väl var förankrade vid stegen gick klättringen fort, inte för att klättervägen var kortare än jag trott, utan för att jag bara ville ner ner ner ner! I morgon stannar jag nere på parkett.

(Bilden är tagen då jag sträckte ut min hand över takkanten, med kameran lite vriden. Kanten till höger är alltså taket jag satt ovanpå)

16 år gammal ägde hon Idol 2009 och tillsammans med Erik Grönwall gav de inte de andra deltagarna någon egentlig chans, trots det åkte Tove ut innan den stora finalen och hamnade på en tredje plats. Samma dag fick hon skivkontrakt med Sony och nu har debutskivan kommit. Jag läser recenstioner som säger mig att etablerade musikskapare som Janne Kask och Lykke Li varit med som låtskrivare och Patrik Berger har producent. Expressen jämför Tove med Robyn, Lykke Li och Annie. Lite snällare och lite mer bubbelgumrosa. Och vad kan jag göra mer än att hålla med? Vad jag däremot inte håller med om är betyget. Expressenrecensenten ger henne tre getingar, jag själv skulle ge henne högre betyg om jag hade ett betygsystem.

Jag gillar skivan och den har snurrat om och om här hemma hos mig hela helgen. Bästa spår är Million Pieces och Bad time for a good time.

Jag har ägnat dagens vakna timmar till att pilla med designen på bloggen lite. Små knappt märkbara detaljer som jag gått och funderat på ganska länge faktiskt. Som den klickbara headern och de små Facebook- och Twitterknapparna. Måste erkänna att det mer är för att jag tycker det är kul att lära mig än att bloggen ska se snygg ut.

Jag borde söka en webdesignkurs till våren..

Den senaste tiden har jag tröttnat på vissa bloggar som jag länge följt. När jag läser läser jag slentrianaktigt och öppnar inläggen via Bloglovin mest bara för att de ska försvinna från olästalistan. Det är bland annat bloggar med långa inlägg som tar för lång tid att läsa, bloggar som skrivs på engelska och bloggar som inte utvecklas utan tjatar på i samma spår år ut och år in och inte ger mig någonting. Den blogg jag känner mig mest sorgsen över att jag inte orkar läsa längre är Marcus Birros. En kombination av långa inlägg och att jag bara har tappat intresset har gjort att jag knappt läser rubrikerna längre. Trist, förmodlingen både för Marcucs, som mister en läsare, och för mig som mister visa ord.

Däremot har jag hittat mig vidare till andra bloggar. Underbara Claras existens har jag vetat om länge, men inte gett en chans. Nu blir jag glad varje gång hon uppdaterat och läser med glädje, men hennes bilder på hennes hem ger mig mest. Inspirationen till att inom en snar framtid ha ett eget hem att inreda växer och hatet mot andra handsträsket växer mer och mer hela tiden.

Alexandra är journalist och bor i Umeå och skriver enkla tänkvärda texter som får mig att tänka till. Språket, ämnesvalen och bilderna får mig att trivas. Dessutom länkar hon till en hel del andra bra bloggar och vissa dagar fastnar jag lite här och där och kan länge sitta och läsa om lite allt möjligt. Dessutom har hon startat Klädutmaningen 2.0 som jag anammat till viss del i form av totalt klädköpsförbud. Ja, mina vinterkängor var det sista jag köpte i klädväg på mycket lång tid framöver. Jag har länge mått dåligt av detta konsumtionssamhälle vi lever i,  och över att jag har så mycket kläder i min garderob, och då har jag inte överdrivet mycket kläder ändå, allt ryms i en stor resväska.

I och med min ekonomiska situation (som jag mig i själv) så har jag helt enkelt slutat köpa kläder, helt, tills jag får ett jobb med stabil inkomst. Ni som är insatta vet att det dröjer som längst till maj, och det är ju bara sex månader kvar..

Jag tog lite bilder i helgen, och har idag tvingat mig att redigera dem idag för att de inte ska ligga och glömmas bort samtidigt som min inspiration att ta tag i dem försvinner. Sagt och gjort HÄR finns de att beskåda. Underbara Vimmerby.

Resten av sommarens bilder kommer sen, när jag orkar.

Medan de som blandat ihop Halloweenhelgen med denna var utklädda på fest stod jag vid Astrid Lindgrens grav och tände ljus för att sedan gå en promenad till en varm bastu.

”Det är fint att promenera, på ett vackert sätt”