Jag vaknade i morse och kände mig utvilad och taggad för dagen. Sen insåg jag att jag inte hade en enda grej inplanerad på hela dagen och slängde mig på kudden igen. Börjar bli trött på att göra ingenting, och jag har tröttnat på att åka in till stan för att fördiva tiden på caféer. Fick i alla fall ett par mail ivägskickade och väntar nu på att någon ska vilja ha min arbetskraft! Hoppas hoppas.

Lyckades roa mig ett par timmar med att se på gamla Beverly Hills-avsnitt, baka kakor och jaga poäng på Gratisbio. Ett smart sätt att fördriva tiden och tjäna ihop till gratis biobiljetter och presentkort.

Jag har för första gången sedan våren 2008 varit ute och joggat! Önskar att jag kunde skriva att jag sprang hela de 2 kilometer som elljusspåret är, men det gjorde jag inte. Men jag sprang större delen och banne mig vad stolt jag är över mig själv! Låt nu detta bli något som jag tar mig tid att göra fler gånger. Hur ska jag annars orka med fotbollen i sommar?

Har suttit och plockat lite med bilder till Matilda som jobbar som kostymansvarig, hon ville ha lite dokumentation från sommarens ensemble och jag råkade ha ett par bilder. Jag hittade den här bilden och jag ville bara berätta att jag älskar Karlssons min! Det har varit en fröjd att få starta arbetsdagen med den där mannen hela sommaren. Den som ogillar Karlsson på taket från 70-talsfilmerna borde åka till Astrid Lindgrens värld och bilda sig en ny uppfattning. Välkomna!

Det här inlägget får mig att gråta inombords just nu. Once in a life time, och den chansen var i dag förmodligen. Jag borde lära mig att spontanragga på stan, då skulle jag kanske inte ångrat mig så in i bomben mycket just nu!

Idag gick jag genom det gula huset och tänkte; Det här kan vara sista gången medan jag försökte ta in så mycket som möjligt för att minnas. Sedan andades jag in den fuktiga höstluften och sa adjö.

Har precis sett permiären av Elvis i Glada Hudik på SvtPlay. Ett fantastiskt program på många sätt och vis. Jag blir glad av att se dessa underbara människor göra något de brinner för, jag blir inspirerad av att se hur initiativtagaren Pär brinner för sitt arbete och jag blir påmind om drömmar jag själv haft, men framförallt gör dialekten att jag längtar hem till Hälsingland. Dessutom ser jag tydliga likheter mellan en av huvudpersonerna och den här killen:

Jag gick förbi Sergelstorg i går, det var rätt mycket folk där och det fick mig att bli alldeles rörd. Så här många +rätt många till röstade INTE på SD.

Jag mår illa av att folk i det här landet förmår sig att rösta på Sverigedemokraterna. Jag mår illa av folks uppdateringar på Facebook. Och jag mår illa av att allt det här kommer samtidigt som mitt humör är instabilt. Jag mår illa av att behöva sitta ensam en kväll som denna, skulle behövt någon här.. Tur det finns sms. De där små plingen som kommer från mobilen låter så glada en kväll som den här.