Det är så svårt att få någonting gjort, tänkt eller skrivet när man gör absolut ingenting hemma hos mamma och pappa. En soffa, en tv och en lillasyster, typ det enda jag behöver just nu.

Nu släcker jag lampan och somnar så gott..

Jaha, när jag äntligen skrivit av mig all skit i förra inlägget så hittar jag pälsänger i min vant-, möss- och halsdukslåda. Elendes elende liksom. Men efter två vintrar med mössor och vantar som mystiskt gått sönder så är det ändå väldigt skönt att ha hittat vem som bär ansvaret för alla hål. Nu är två låsor av tre i frysen fyllda med textilier i ett par dagar..

Detta actionfyllda liv!

Det började med en navkapselstöld och fortsatte in i en snöyra och avslutades med en pyspunka. Jisses vad drygt det är att ha bil i Stockholm på vintern!

Inte nog att de inte alls verkar köra ut med plogbilarna lika ofta som jag är van från Hälsingeskogarna (det tog över ett och ett halvt dygn innan min hyresvärd skottade utanför huset till exempel), de håller inte efter ett dugg nu när det är uppehåll heller. Det är ju nu de borde köra iväg överflödiga snöhögar och städa undan modd kan man tycka. Dessutom är privatpersonerna som har bil så in i bängen lata och tror inte de har ett ansvar för sin egen bil. ”Nä, det skattar jag ju för att andra ska göra?” Det står rätt tydlig på Stockholms stads hemsida hur snöröjningen går till, och för mig är det självklart att flytta bilen så att plogbilarna kan röja upp ändå ut mot trottoarkanten, men alla andra ba rycker på axlarna och liksom: ”Äsch, jag tar tuben istället” och sen surar de när de får böter.

Jag blir helt galen och sur inombords och går ut med min halvmetershöga spade och skottar frenetiskt lite varje dag, ända tills plasten skrapar i asfalten. Min bil ska banne mig inte vara insnöad!

Uscha sån surig kärring jag blivit. Jag tror det är den där krisen, 29-årskrisen..

Edit: Polisen inleder ingen förundersökning eftersom ”det är uppenbart att brottet inte går att utreda”.

Snart kommer jag få spendera ännu en julaftonsmorgon med den här kisen och sen får vi sova i hatsängen tillsammans i en hel vecka. Underbara tanke att längta till!

Jag vill åka utomlands. Jag vill göra en radiodokumentär. Jag har nog en 29-årskris. Jag vill känna hjärtat bulta hårdare. Jag älskar verkligen att snön är här. Och nu ska jag sova.

..snö. Och jag älskar tystnaden, ljuset och doften den har med sig!

Från att knappt ha lagat mat på flera veckor till det här. Allt eller inget är det som gäller hemma hos mig!

Jag tänker att jag bara ska sätta mig vid datorn en sväng, och helt plötsligt har det gått fyra timmar. Igen.

Igår la iMessage (sms- och mailkonversationer i iPhone) och vad jag kunde snoka mig till via Twitter så låg det nere för väldigt många i hela världen, men innan jag hann läsa det så hade jag självklart hunnit grejat bland meddelandeinställningarna och krånglat till lösenordet rejält. Detta visade sig vara ett problem för andra också har jag just upptäckt, att man behöver skriva i lösenordet för Apple ID för att kunna aktivera iMessage igen och att lösenordet inte fungerat.

Ja, jag har krånglat med det här under hela dagen. Googlade och hittade att man skulle gå in under Inställningar > Meddelanden > Skicka och ta emot. Och där hittade jag inställningar som jag trodde skulle lösa problemet med att vissa iMessage visar e-postadresser som avsändare. Men jag tror inte det löste det heller faktiskt, även om tanken är att det ska vara där man bestämmer hur andra ska se sina iMessage.

Från Petra har jag alltid fått e-postadressen som avsändare och får det alltså fortfarande, och jag kan numer inte skicka iMessage till hennes mobilnummer alls, vilket har fungerat tidigare. Till Jenny går det inte att skicka iMessage över huvudtaget, men till alla andra i telefonboken går det.
Jag blir lite smågalen över att inte veta i vems inställningar det är ”fel”, i Jenny och Petras eller i mina?!

Jag har googlat och testat alla tips jag hittat. Startat om iMessage, lagt till e-postadress i kontakterna och raderat hela konversationer, men ingenting verkar fungera.

Suck. Jag vill så gärna förstå, men i de forum jag läst verkar alla andra också få chansa sig till hur allt det här hänger ihop.

”Vem vet? Inte du. Vem vet? Inte jag. Vi vet ingenting nu, vi vet inget idag…”

Update: Har hittat en till kontakt i min telefonbok som jag inte kan iMessa till telefonnumret.