”Påminn andra om att inte ge upp, så kanske personen kommer närmre sitt mål än de annars hade kunnat”.

Linda skriver så bra om att inte säga ”lycka till” till folk och jag har tänkt tipsa om det länge. Varje gång jag råkar säga lycka till så pingar det där inlägget till i mitt huvud och jag måste genast lägga till ett ”kör hårt” efteråt. Kör hårt ger mig liksom en lite större kick inför något än lycka till, så jag tänker att det är det andra behöver höra också.

Med det här inlägget vill jag också hälsa dig Linda att jag saknar dina visdomar i din blogg, så jag hoppas du läser det här och börjar skriva igen.

En studio. En kamera. Två tjejer.

I nästa nummer av Hus & Hem Retro, som kommer ut 24 april, skriver de om retrovåren i Paris. Fyra dagar senare lyfter flyget. Perfekt!

Efter ungefär fyra års studieuppehåll vill jag lova att det är svårt att försöka plugga igen. Det är skitsvårt att försöka plugga en distanskurs och ha disciplin på sig själv att få någonting gjort, speciellt när solen gassar ute och värmer upp lägenheten till dess kokpunkt.

Som vanligt blir jag bara trött och vill sova, och eftersom det är jag som bestämmer så är det så det oftast blir. Sova är ju skönt liksom.

”Nu när allting är grönt, verkar det som att det som hände förut bara var en dröm.
Ja så lätt man har glömt hur det alldeles nyss verkade va kört..”
~ Timbuktu – Allt grönt.

Jag har aldrig gett Frida Hyvönen någon chans, jag ratade hennes musik redan efter ett par sekunder inne på en pizzeria i Gävle. Något tv-program var igång och Frida spelade piano och jag ba; ”Haha, nä det här är ju dåligt” och sen har det inte varit mer med det.

Men tänka sig hur snabbt man kan ändra uppfattning, för igår när min vän Frida bloggade om just Frida Hyvönen och hennes nya singel så fastnade jag och idag går låten Terribly Dark varm i Hagsätra.

Hahahaha.. Sorry för den låga humorn, men ibland går det liksom bara inte att hålla sig! Klicka på bilden för att läsa hela artikeln.

Det var längesen jag såg någon vara så snygg i mysbyxor, linne och sjal.. D’Angelo asså!

Förresten, vad gör man med en svetthandduk som kastats från scenen in i publikhavet? Jag funderar på om jag ska tvätta och börja använda den….eller?

Tre besök på en vecka är avklarade och helgen bestod av jobb och för lite sömn. Så att komma hem från jobbet till dukat bord var helgens bästa och så här i efterhand förvånas jag över att jag inte brast ut i gråt igår. Dels av utmattning och dels av tacksamhet. Tack Johan och Nicklas!

I somras gick den lika varm på festerna som en period i Falun, ifall jag fick bestämma. Och det fick jag tillsammans med Petra, Sandra och Jonna (och säkert nåra fler). Jag minns mest grillfestdansen på Stora scenen, men även en ledig dag då Facebookstatusen ovan skrevs. Playlisten i Spotify skapades några dagar senare, men skickades nog aldrig vidare till Andreas, jag tar tag i det skrivande stund.

Eftersom jag inte tittar på Melodifestivalen så är det ju bra att andra bloggar om den, så att jag får ta del av sådana här fina mellanakter.

Men vore det inte sjukt coolare om självaste Leila K hade klivit upp på scenen? Skulle vi inte jubla av glädje då?

Jag vet att jag skulle..