Jenny fyller snart år och jag åker på kalas med paket under armen.

Besöken avlöser varann, och nu är Kim här. Jag kanske borde starta hotellverksamhet som komplement till mitt halvtidsjobb, det vore väl nåt? Vi lekte lite fotostudio i går, och här är ett av resultaten, jag är rätt nöjd må jag säga..

Idag ska vi fördriva tiden i snö och sol, och troligtvis i Johns studio för att sen i kväll se, lyssna och uppleva D’Angelo. Inga förväntningar och det kan bli hur som helst.

”Hej ni som går framför mig från tunnelbanan. Det är så här att jag jobbar i en bunker och när jag går hem sent på kvällen vill jag använda sträckan tunnelbaneperrongen – mitt hem till att andas in den fina svenska vintriga luft som erbjuds, men det går inte eftersom ni envisas med att röka era äckelcigaretter just precis då. Snälla, fimpa eller låt mig gå före!

mvh
ofrivillig passiv rökare som vill leva länge”

Ja, den blir bra.. någon som har tejp att låna ut?

Kylan biter i kinderna, hugger tag i låren och kryper sig in ända in till märgen. I lurarna sjungs det ord som rycker tag, sjunker in och får mig att sjunka ihop på golvet framför kökselementet.

”Hon känner efter om det här är att vara fri, om det här är ett liv med någon mening i..”

Värmen från elementet tränger in och försöker värma upp. Värma upp det kalla som kylt ner, värma upp det arga som väckt till liv av isiga kommentarer.

”Ändå känns det som om hela världen sjunger. Har du kommit nånstans? Har du sumpat din sista chans? Är du framme nu?”

Ingen har rätt att kommentera mig så. Mitt jag är jag och du är du. Aldrig mer ska jag tolerera och hålla käft!

Oj vad jag saknar de här två filurerna idag!

Jag grät mig till sömns och har sovit större delen av dagen. Nu längtar jag att få stänga in mig i jobbunkern och avskärma mig ännu mer från omvärlden och verkligheten.

Petra hade aldrig sett Fragglarna och en kväll i somras introducerade jag henne för sångerna på YouTube. Efter det blev deras sånger någon form av ledmotiv till vår sommar och vår vänskap. Med låtar som ”Jobba jobba” och ”En vimsig sång” i bakgrunden peppade vi inför dagen och roddade Stora scenen. Senare berättade John att han hade haft Fragglarna på LP när han var liten, och sedan dess har jag hållit utkik på både Tradera och på second hand.

Igår var jag på mitt nyupptäckta smultronställe, Myrorna på Adolf Fredriks kyrkogata, och spanade. Jag hade fyra mål; en munkjacka: bra att jobba i, en bok: nåt bra, en CD-skiva: Lalehs första, och en LP: Fragglarna.

Trött som jag var traskade jag direkt till pockethyllorna och roffade åt mig några böcker (ja, det blir alltid fler än man tänkt sig) och gick sedan till vinylbackarna. Valde en med titeln ”Svenskt” och började bläddra. Tänkte; ”Hur var det nu, räknades ‘barn’ som svenskt? Nä, jag orkar inte leta mer”. Vände upp blicken och lade handen på backen bredvid och lät sedan blicken följa handen. ”VA?! HÄR ÄR DEN!” skrek min hjärna till och jag drog illa kvickt upp skivan ur backen innan någon annan skulle få syn på mitt fynd. Min fina Fragglarna-LP.

På hemvägen kramade jag omsorgsfullt väskan med skivan i och hela jag var fylld av lycka!

Söt sparrisbroccoli. Ja de hittar då på..

Det här inlägget innehåller en hel del länkar, och för att du ska få något ut av det så klicka på länkarna och läs!

Appropå Underbara Claras inlägg om elaka kommentarer, så har Blondinbellas semesterbilder överösts med elaka kommentarer om hennes kropp (många av kommentarerna är snälla, men nu handlar det här om de negativa).

Vem har rätten att slänga ur sig såna elakheter? Blondinbella säger själv att hon älskar sin kropp och då finns väl ingen mening att skriva att hon är överviktig och bör tänka på sin hälsa? Jag blir så ledsen över att det finns så korkade människor med snedvridna skönhetsideal!

Det blir inte bättre för att så många i samhället hjälper till att vrida idealen ännu mer fel! Det är dags att säga ifrån, så länge ingen läkare varnat oss så duger vi som vi är!

Egoina, dra igång din VIKT-igt som fan-kampanj igen så hakar vi andra på, och tack för att du också ryter ifrån!