Var ska jag åka ifall jag vill sola och bada i januari?

Idag laddade jag iPoden med ett dubbelavsnitt av Aftoncasten och begav mig ut på en promenad i Hagsätrakrokarna. Hittade ett dike fullt med rödklöver och stannade självklart och plockade en bukett, ja för det är ju så rofyllt det där med blomplockande. Jag hade tänkt tanken, vilket jag alltid gör, men att hitta fyrklövern precis i samma ögonblick som man plockar den tillsammans med en blomma var något helt nytt. Läskigt men samtidigt helt fantastiskt.

Den fyrklövern tillägnar jag Doris och hennes fina föräldrar John och Frida!

I senaste Aftoncasten berättar de om sommaren 2010 och vad som hände när Doris blev så sjuk att vi gick omkring och undrade, hoppades och önskade varje dag på jobbet. Vill du lyssna så gör du det antingen via länken ovan, eller HÄR.

Fridas bild på Facebook från årsdagen har 28 221 Likes, vore det inte underbart om de fick lika många lyssningar av programmet?

PS. Första dagen på nya jobbet gick helt okej, så slipper ni skicka undrande sms..

”Jag vet inte vad som är värst: den ständiga malande ångesten över att jag är tjock, eller det paradoxala faktum att jag ansågs vara som snyggast när jag mådde som allra sämst.”

Förra året blev jag arg då folk i min närhet påpekade min vikt som om det vore en komplimang av högsta rang. Jag har bitit mig i läppen många gånger då jag hört fraser som; ”Vad snygg du blivit” och försökt stänga av när folk pratar om sina godisstopp. Visst, sluta ät sötsaker ni, men det behövs inte spridas ut som en nyhet som om att godis vore något fel.

De senaste månaderna har jag gått omkring och tänkt att ”jag måste göra någonting åt magen så att ingen ser att jag gått upp”, och jag skäms när jag tänker hur påverkad jag blir av att man tydligen inte duger förrän man är smal. Jag skäms över att vara en del av vara-smal-är-bäst-samhället. Duger vi inte alla som vi är?

Josefin skrev DET HÄR superbra inlägget om att blogga om träning och ni trogna läsare har läst det förut, jag tycker att alla har ett ansvar för att vara förebilder och hjälpas åt att förändra osunda ideal.

Därför blev jag så glad när jag läste Hanna Hellquists krönika i DN. Därför reagerar jag när det om och om igen dyker upp ”får jag fastän jag inte borde”-statusar på Facebook. Därför blir jag ledsen och skriver inlägg som jag hoppas gör lite skillnad.

”Jag får liksom ingen ordning på mitt liv, det kan va så förfärligt, det kan va så bra. Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd, det kanske var pundigt, det kanske var bra..”
~LW – Jag får liksom ingen ordning.

Livet är så orättvist.
Orden räcker inte till.
Tunga besked som ingen vill ha.
Ta hand om varandra och lev varje dag.

Det är bara bra ibland.

Undrar om det dåliga humöret uppstått av uteblivna duschar. Jag blir grinig av att känna mig skitig, borde verkligen ta mig ner i källaren och göra något åt det, men ni hör ju själva hur det låter. Dusch i källaren suger!

Idag fick jag tacka nej till ett jobb som jag egentligen vill ha. Men jag antar att det är så det är när man är populär på arbetsmarknaden…

Förmodligen kommer citatattueringar tillhöra kategorin ”tatueringar du borde skämmas över att du gjort” i framtiden, ungefär så som vi ser på tribaltatueringar idag. Vilken tur att jag då bara kan dra på mig strumpan och le, och veta att jag aldrig någonsin är ensam.

Jag har förmodligen haft skivan i min ägo sedan den släpptes 2002, men det var inte förän igår jag hörde låten Bli min vän på riktigt. Jisses vad vackert!