Att sitta och vänta på en pizza och veta att man snart ska få avnjuta den i en park gör att magen skriker ännu mer. Åh ge mig, nu!

Duns, duns, duns.. Hela dagen har hon studsat den där bollen utanför huset. Duns, duns, duns har det ekat i min skalle, hela dagen!

Jag hatar barn.

Jag hatar att bo i ett hus fyllt med barnfamiljer. Jag försöker verkligen vara glad för deras skull och se deras lyckliga ögon som tindrar då det är varmt och de kan vara ute och springa av sig. Men det går inte. För att jag ska kunna vara glad måste de lära sig leka tyst istället för att skrika när de leker krig, åker rollerblades och studsar boll.

Jag vill ha lugnt, tyst och svalt när jag är hemma.

Jag skrev det HÄR inlägget och jag var bestämd och beslutsam. Jag sa ”nej, det känns skönt” och några timmar senare fick jag ett sms och här sitter jag nu och räknar på om jag har råd att ha bil över sommaren. Ja, mina vänner, jag har tackat ja till att göra min fjärde sommarsäsong i världens finaste nöjespark!

Det blir några veckor till i Stockholm, sedan några veckor pendlande fram och tillbaka innan det slutligen blir två och en halv månad heltid i Vimmerby. Där tänker jag hänga med Jenny, sola och bada.. Så kom dit, snälla ni, kom dit och häng med mig!

Jag ringer rätt mycket till folk, men ikväll har telefonen gått varmare än vanligt.
Snart ska jag pusta ut och lugna ner mig.

Jobb, jobb, jobb, jobb är det enda som snurran i skallen numer. Maj blir en fantastisk månad…

Senast igår kände jag så här som Navid skriver:

”Det är så otroligt underskattat att verkligen lyssna på människor och verkligen, verkligen ta in deras viljor istället för att erbjuda svar och alternativ, även om de är välmenande.”

Jag slutar aldrig förvåna mig själv. Jag gör så knasiga saker ibland att jag blir smått chockad, fast å andra sidan har jag ganska kul också. Jag har skaffat cykelhjälm, en sån där ”kruka” som coola inlines- och skatemänniskor har nu för tiden. En sån jag aaaaaldrig skulle ha. Cykelhjälm är något jag aaaaaaldriiiig skulle börja använda igen heller, förän nu. Idag ska jag cykla skitfort och skratta högt samtidigt.

Vår första kväll i Paris spelades den här videon på tvn inne på en kvarterskrog, mitt emellan en massa 70-tals videor. Jag hade hört låten flera gånger hemma i Sverige, men nu fick jag liksom syn på den igen. Och nu har jag upptäckt hela albumet Making mirrors. Shit!

De senaste dagarna har jag spelat det om och om och om igen och det blir bara bättre och bättre. Speciellt låtar som State of the art och Save me.

Ge mig mer!!

Tänk att kunna släppa en skiva för 23 år sedan och nu ba; ”Äh jag åker på turné” och göra det med bravur! Stora havet och den fantastiska covern på Something stupid lätt bäst på kvällen. Min nysattack mitt i Hon har ett sätt den sämsta.

En längre tid har jag tänkt att jag skulle kunna bli en hejdundrandes bra detektiv och nu är det definitivt. Jag har snokat fram årets scoop, som jag dessvärre bara delar med mig av till några få närstående eftersom jag inte är någon skvallrare, och tänkte att det vore på tiden att ta tillvara på min talang.

Men hur?

Jobbar du som detektiv och har hittat in här så hör av dig!