Jag är hemma nu, men det blir ingen sammanfattning av resan än. Hoppas på att få ork att skriva den någon regnig dag framöver, för sådana dagar får vi räkna med va?

Däremot måste jag dela med mig av funderingar på det här med arbetsbristen hos unga som jag funderat på ett tag. Jag skriver utan att direkt försöka tänka och formulera mig bra eftersom jag blir så arg när jag tänker på det. På P3 Nyheter hörde jag ett klipp från dagens partiledardebatt med Fredrik Reinfeldt. Han sa att jobbfrågan är den viktigaste inför det kommande valet och att det behövs mer jobb. Nähä, säger du?

Alla siffror pekar på att det går otroligt många ungdomar arbetslösa i det här landet, men hur ska politikerna lyckas vända det när det som verkar vara det viktigaste för arbetsgivarna är att spara in och tjäna pengar? När statligt ägda bolag utan vinstintresse säljs och privatiseras för att tjäna så mycket som möjligt? VAR ÄR HUMANITETEN?! Vem ska skapa jobben om arbetsgivarna inte vill?

Jag blir så trött och ledsen när jag tänker, det blir för stort, ungefär som när man tänker på hur stor rymden är. Jag får panik och blir apatisk, och då har jag ändå ett jobb, tänk hur meningslös tillvaron måste kännas för de som inte har det!

Vet inte om jag har läsare som inte följer mig på andra sociala medier, men ifall jag har så kommer här en bild från dagens turistattraktion. Stonhenge. Har varit i Bath ett par dagar nu, och härifrån går det guidade turer dit. Skitsmidigt liksom! Lovar att berätta mer om alla grejer vi gjort när jag kommer hem, har fler bilder i kameran!

Både Malin och jag har blivit förkylda, så just nu orkar vi nästan ingenting. Igår åkte vi en busstur i de skottska högländerna, och det var ju tur att vi slapp gå, för jag blev bara sjukare och sjukare under dagen. Nu dka jag vila frukost en stund, sen bär det av till Durham i norra England. Hej då Skottland!

Cilla, hit ska vi åka någon gång!

Blev ingen daglig rapportering här, men det gör väl inte så mycket. Har en vanlig dagbok med mig på resan också, men har inte skrivit ett dugg i den heller, det är mer synd för där hade det förmodligen hamnat en hel del om jag bara orkat.
De senaste dagarna har vi mest shoppat, sett marknader och umgåtts, men jag är ingen vidare turistfotograf så det finns varken bilder i kameran eller i mobilen. Det här kanske får bli en resa som endast dokumenteras på min näthinna helt enkelt..

Framme i London! Eller jag har redan lyckats sovit två nätter här. Tänkte att jag passar på att lägga ut några mobilbilder när Matilda pluggar.

Igår gick vi en guidad tur i London, det var en gratistur där man dricksar guiden med det man vill i slutet. Vår guide, Rachel, var en helt fantastisk tjej som sprudlade av energi när hon ingående berättade Londonanekdoter. Det gick liksom inte att låta bli att le under hela turen.

Sista stoppet, Elizabeth Tower.

På väg till Elins jobb på Planet Organic (värt ett eget inlägg när jag är hemma igen) och Matilda läser nyheter på tunnelbanan. Det händer grejer på hemmafronten och här i England, ofattbara grejer som är svåra att förstå. Och jag kan inte sticka under stol med att det ändå finns en oro över hemmet och bilen som jag bara får andrahandsinformation om. Men än så länge är allt okej trots bilbränder, sönderslagna polisstationer och sökigheter.

Bloggar från mobilen, så ni får leva med den förkastliga layouten på inläggen.

Note to self: boka aldrig mer en kvällsresa, du hinner bli både rastlös och uttråkad.

Ja, för här sitter jag i lägenheten och smäller av av pirr i magen, det är lite magkatarr också men mest nerver. Matilda är i skolan och jag kan inte annat än att vänta på att hon ska sluta och åka in till stan. Jag vet ju att jag blir så här när jag ska resa, men ändå bokar jag biljetter på kvällen. Men ibland har man ju inte så mycket val heller. Har hunnit packat om väskan ett antal gånger (hur i hela friden vet man hur mycket 20 kg är?), ringt Sofie och redigerat bilder från Eddies 2 års-kalas, och det var ju på tiden!

I två och en halv vecka ska jag vara borta, det är ju inte skitlänge, men ändå så länge att jag kommer hinna sakna vardagen här hemma. Det här med att göra det jag själv känner för, slöa, dricka O’boy och lyssna på musik hur jag vill. Gaaahh! Musiken ja! Har precis upptäckt Daft Punk ordentligt och deras nya album Random Access Memories är typ hur bra som helst! Hur ska jag klara mig där på den engelska landsbygden, långt från Spotify och dess möjligheter?!

Dessutom släpper Little Jinder sitt debutalbum Break Up idag, och de låtar jag hunnit lyssna på än så länge får tummen upp!

Aja, de finns ju kvar när jag kommer hem och då kan jag njuta av musik hur mycket jag vill.

Imorgon åker jag på en av mina drömresor så jag ska försöka hålla er lite uppdaterade här om vad som händer på den engelska landsbygden. Så räkna med lite tätare uppdateringar de kommande veckorna!

Tills vi hörs igen så tänk på att allt du kan skriva en eller ett framför ska skrivas ihop.

Du som följt min blogg en längre tid har sett liknande bilder förut, och vid det här laget borde jag lärt mig att solskyddsfaktor är ett måste! Men icke, likadan bränna varje vår. Jag antar att det är oförutsedda solstunder som bidrar till att det glöms bort, som idag när Karolin och jag gick en promenad i Hammarby sjöstad och hamnade på en brygga i ett par timmar. Med tanke på att doktor Karolin ändå varnade om solen innan, att jag ändå skrivit det HÄR inlägget, där cancer är majoritet av orsakerna som fått döden att slå in, och att jag hörde senaste avsnittet av Värvet med Kristian Gidlund i morse borde jag tänkt ett steg längre!

Solen är farlig!

(Gå in HÄR för att få tips på ekologiska solskydd!)

Ända sedan 1 september har jag vetat om att den här dagen skulle komma, men ändå blev jag förvånad. Det måste vara ungefär som att gå gravid i nio månader sen så ploff så kommer det ut en unge. Samma sorts väntan, och samma sorts överraskningsmoment. Jag har har jobbat och förberett mig på att den ordinarie ljudteknikern ska komma tillbaka i drygt åtta månader, men så när hon dök upp i måndags kände jag mig ändå förvirrad och oförberedd. Men nu är det bara några timmar kvar innan jag lämnar in nycklar och säger hej då. Eller på återseende?