Jaha, då var det slut på mina tre lediga dagar. Det är med blandade känslor jag kryper ner i sängen kl 21:40 en lördagkväll för att överhuvudtaget kunna tänka på jobbet i morgon.

Idag pratade jag med en kändis, en kändis jag ser upp till väldigt mycket. Inte för att vi sa något speciellt till varann, men det känns bara bra att kunna säga att jag har pratat med en av mina förebilder. Typ som den gången jag tog i hand med David Batra.

Tänk om jag skulle skriva ut allt som försigår i min lilla hjärna just nu, men det skulle bara bli kaos och upp och ner, alldeles galet och förvirrat. Tålamod Maria, tålamod. Den här gången måste du ha tålamod.

Puss och god natt.