I dag vill jag gråta, igen. Gjorde något dumt i går, tror jag att det var. Var säkert inte hela världen, men jag tänker på det hela tiden. Hade ju lovat mig själv att jag skulle sluta tänka. Men jag kan inte hitta den där off-knappen. Borde gå och lägga mig en stund och vila för att sen ladda för att hitta på något. Känner inte för att göra nåt egentligen tror jag. Eller det är ju kul att träffa alla, fast ingen verkar vara på g. Alltid jag och Elin som ska dra igång något.
Har ångrat mig att jag fixade jobb i Alfta i sommar. Kommer gå upp 30 kg, minst. Mamma bara trycker i en kakor och skit. I och för sig är det ju jag som väljer att äta eller inte. Men när det bara serveras äcklig mat så får man ju leva på allt annat!
Önskar att jag kunde få uppleva den där känslan, den där som alla vill känna. Eller vill alla det? Önskar att någon kunde säga som det är. Säga någonting överhuvudtaget så man slapp gå runt och undra!
Kan inte rå för att jag bryr mig. Förlåt.
/m