Livet är så orättvist.
Orden räcker inte till.
Tunga besked som ingen vill ha.
Ta hand om varandra och lev varje dag.

Det är bara bra ibland.

Undrar om det dåliga humöret uppstått av uteblivna duschar. Jag blir grinig av att känna mig skitig, borde verkligen ta mig ner i källaren och göra något åt det, men ni hör ju själva hur det låter. Dusch i källaren suger!

Idag fick jag tacka nej till ett jobb som jag egentligen vill ha. Men jag antar att det är så det är när man är populär på arbetsmarknaden…

Förmodligen kommer citatattueringar tillhöra kategorin ”tatueringar du borde skämmas över att du gjort” i framtiden, ungefär så som vi ser på tribaltatueringar idag. Vilken tur att jag då bara kan dra på mig strumpan och le, och veta att jag aldrig någonsin är ensam.

Jag har förmodligen haft skivan i min ägo sedan den släpptes 2002, men det var inte förän igår jag hörde låten Bli min vän på riktigt. Jisses vad vackert!

Under våren har Frida och jag gjort en reportageserie som nu finns att lyssna på på Feministiskt Perspektivs hemsida. Vore kul om ni ville lyssna och ge oss lite feedback, gärna en massa snälla ord givetsvis.

Lyssnar gör du genom att klicka på länkarna nedan:
Del 1.
Del 2.
Del 3.

I Hagsätra förväntar man sig att det låter en hel del, det skulle väl aldrig kunna vara tyst i en Stockholmsförort hur mycket man än önskade. Men i en småländsk småhåla som Vimmerby, på landet, borde det väl vara lugnt och skönt, men icke! Det dånar från bilar, barn som skriker och bankar på saker och vuxna människor som står och bråkar på öppna gator. Käre tid vilket väsen, när det enda jag vill ha är en lugn söndag med balkongdörren öppen.

Aldrig förr har jag längtat så efter att köpa ett litet hus med gräsmatta och långt till grannar som idag när vi besökte Svedestorp där filmerna om Barnen i Bullerbyn spelades in. Lummiga, mysiga trädgårdar med blommor och söta sittbänkar, ja så vill jag också ha det en dag.

Ibland är det svårt att komma ifrån ledsamheten fastän man är glad.

Jag har ingen semester i sommar, jobbar och står i som vanligt folk gör på vintern, men däremot verkar det som att bloggen tagit semester. Förlåt. Jag tycker själv det är trist, och jag saknar att skriva, men det varken hinns eller orkas med. Mestadels är jag trött och min kärlek till sömn gör att jag sällan tar tag i skrivandet de kvällar jag spenderar ”hemma”. Men de flesta kvällar gör jag någonting, vilket gör att jag bara är hem och slänger i mig mat efter jobbet, för att sedan däcka i sängen direkt jag kommer hem från kvällsaktiviteterna.

Nu är jag hemma i Stockholm i två dagar och jag bara njuter av att ha tid till sådant som hör till min vardag. Tvätta, slöa och bada badkar. Nu ska jag åka in till stan och träffa Elin. Fina människa som jag ska ge en bamsekram, det förtjänar hon!

Bilden är från ledigheten i Marieholm, jag känner mig patetisk när jag säger så här, men naturen och sommaren är så otroligt vackert och jag bara älskar det!