Det var så vackert att jag ville börja gråta.

Att sitta och vänta på en pizza och veta att man snart ska få avnjuta den i en park gör att magen skriker ännu mer. Åh ge mig, nu!

Duns, duns, duns.. Hela dagen har hon studsat den där bollen utanför huset. Duns, duns, duns har det ekat i min skalle, hela dagen!

Jag hatar barn.

Jag hatar att bo i ett hus fyllt med barnfamiljer. Jag försöker verkligen vara glad för deras skull och se deras lyckliga ögon som tindrar då det är varmt och de kan vara ute och springa av sig. Men det går inte. För att jag ska kunna vara glad måste de lära sig leka tyst istället för att skrika när de leker krig, åker rollerblades och studsar boll.

Jag vill ha lugnt, tyst och svalt när jag är hemma.

Jag skrev det HÄR inlägget och jag var bestämd och beslutsam. Jag sa ”nej, det känns skönt” och några timmar senare fick jag ett sms och här sitter jag nu och räknar på om jag har råd att ha bil över sommaren. Ja, mina vänner, jag har tackat ja till att göra min fjärde sommarsäsong i världens finaste nöjespark!

Det blir några veckor till i Stockholm, sedan några veckor pendlande fram och tillbaka innan det slutligen blir två och en halv månad heltid i Vimmerby. Där tänker jag hänga med Jenny, sola och bada.. Så kom dit, snälla ni, kom dit och häng med mig!

Jag ringer rätt mycket till folk, men ikväll har telefonen gått varmare än vanligt.
Snart ska jag pusta ut och lugna ner mig.

Jobb, jobb, jobb, jobb är det enda som snurran i skallen numer. Maj blir en fantastisk månad…

Jag slutar aldrig förvåna mig själv. Jag gör så knasiga saker ibland att jag blir smått chockad, fast å andra sidan har jag ganska kul också. Jag har skaffat cykelhjälm, en sån där ”kruka” som coola inlines- och skatemänniskor har nu för tiden. En sån jag aaaaaldrig skulle ha. Cykelhjälm är något jag aaaaaaldriiiig skulle börja använda igen heller, förän nu. Idag ska jag cykla skitfort och skratta högt samtidigt.

En längre tid har jag tänkt att jag skulle kunna bli en hejdundrandes bra detektiv och nu är det definitivt. Jag har snokat fram årets scoop, som jag dessvärre bara delar med mig av till några få närstående eftersom jag inte är någon skvallrare, och tänkte att det vore på tiden att ta tillvara på min talang.

Men hur?

Jobbar du som detektiv och har hittat in här så hör av dig!

Snoret och nysningarna har övergått till hosta och jag tog ett vuxet beslut att stanna i sängen när Sofie åkte in till stan, trots att jag är sjukt sugen på att äta glass i solen. I sängen händer det inte alls mycket, jag slösurfar och läser lite och emellanåt slumrar jag till. Sist jag kollade visade termometern i köket +34 grader så det är inte så konstigt att jag svettas under täcket, ändå känner jag inte för att ta mig ur sängen.

Idag förstår jag inte riktigt hur jag orkat mig igenom tre jobbpass i det här tillståndet, fast jag antar att jag känner mig sjukare nu när jag bara ligger än när jag väl är uppe och gör någonting.

Imorgon ska jag vara frisk och göra något vettigt. Det bestämde jag mig för just precis nu.

Jag är hemma igen. Paris var somrigt och fint, men jag kände att jag skulle vilja ha mer tid. Allt blev lite stressigt, mycket var stängt på grund av extra helgdagar och vi blev trötta och somnade tidigt. Jag får åka dit snart igen, för nu vet jag ju hur man flyger och vågar göra det ensam.

Flera gånger i Paris sa jag att jag skulle bli sjuk när jag kom hem, jag kände en molande värk i halsen och tröttheten pekade bara åt ett håll. Och mycket riktigt, nu ligger jag här i soffan och helt däckad. Halsen gör ont ibland, huvudvärk, tungt huvud och snor i näsan. Proppade i mig några Ipren till frukost och hoppas nu på att orka med en jobbkväll ändå. Ska köra en föreställning ensam för första gången och samtidigt lära upp en annan, får se hur bra han kommer lära sig. Haha.

Sofie kommer hit imorgon och då vill jag vara frisk, hur skulle det vara om jag blev tvungen hoppa över Hellman på söndag bara för en förkylning?