-

I natt försökte jag somna med ett Pepsirus i kroppen och ett avsky mot sociala medier. Idag är jag där igen..

Öjungsbo tur och retur.


Är man i Alfta en dag i februari då sportlovssolen (två veckor kvar, men ni fattar grejen) skiner som bäst så går det inte att låta bli att ta en skotertur. Pappa behövde inte tjata, jag bara sa ja och så åkte vi. Vi tog oss till stugan för en inspektion, inte mycket som hänt sedan juldagen, sedan över en blåsig sjö och en sväng i skogen, över ett par myrar och tjänar och sen tillbaka till bilen.

Livet är gött när man är längst upp på toppen och ser leden kringla sig genom hälsingeskogarna som breder ut sig. Love it!


Om att lycka till!

”Påminn andra om att inte ge upp, så kanske personen kommer närmre sitt mål än de annars hade kunnat”.

Linda skriver så bra om att inte säga ”lycka till” till folk och jag har tänkt tipsa om det länge. Varje gång jag råkar säga lycka till så pingar det där inlägget till i mitt huvud och jag måste genast lägga till ett ”kör hårt” efteråt. Kör hårt ger mig liksom en lite större kick inför något än lycka till, så jag tänker att det är det andra behöver höra också.

Med det här inlägget vill jag också hälsa dig Linda att jag saknar dina visdomar i din blogg, så jag hoppas du läser det här och börjar skriva igen.

Ickepluggis.

Efter ungefär fyra års studieuppehåll vill jag lova att det är svårt att försöka plugga igen. Det är skitsvårt att försöka plugga en distanskurs och ha disciplin på sig själv att få någonting gjort, speciellt när solen gassar ute och värmer upp lägenheten till dess kokpunkt.

Som vanligt blir jag bara trött och vill sova, och eftersom det är jag som bestämmer så är det så det oftast blir. Sova är ju skönt liksom.

Vardagssnygg..


Det var längesen jag såg någon vara så snygg i mysbyxor, linne och sjal.. D’Angelo asså!

Förresten, vad gör man med en svetthandduk som kastats från scenen in i publikhavet? Jag funderar på om jag ska tvätta och börja använda den….eller?

Hembesöksveckan..

Tre besök på en vecka är avklarade och helgen bestod av jobb och för lite sömn. Så att komma hem från jobbet till dukat bord var helgens bästa och så här i efterhand förvånas jag över att jag inte brast ut i gråt igår. Dels av utmattning och dels av tacksamhet. Tack Johan och Nicklas!