”Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt
Men det sitter mest i skallen”
~LW – Pacemaker.

Just så här blir det på våren. Efter en vinter där självförtroendet fått en egoboost och känslan att singellivet känns bra, där jag minsann klarar mig själv och ska aldrig låta hjärtat bli sårat en enda gång till så slår vårkänslorna till. Fantasierna om att få komma hem till en kram, ett leende och en bättre hälft. JAG BLIR GALEN!

Jag tycker det är skönt att slippa vara beroende av en annan människa, men ändå är det ju något jag längtar efter. Idag bakar jag, snyggar till mig och lyssnar på högvolymsmusik, det är sånt som också kommer tillbaka på våren.



Jaha, nu är jag där igen och funderar på hur man skaffar nya nära vänner i vuxen ålder. Egentligen är det inte ett grubbel, men tankarna väcktes till liv efter att jag läst en krönika i Aftonbladet här om dagen. Jag har ju massor av vänner, och har senaste tiden sagt till mig själv att jag inte orkar skaffa fler vänner, utan vill spendera mer tid med de jag redan har, men det är en omöjlighet då väldigt få bor i närheten av mig. Stockholm är ju känd för att vara en svår stad att bo i, singeltätast och ensammast typ, men det borde väl gå att ändra på? Men hur?

Arbetskamrater är ju lätta till hands, men jag som hoppar runt på olika jobb har svårt att få ett gäng att känna mig hemma i. Jag får en vän här och en vän där och får smsa runt på helgerna då jag vill ha sällskap, och det gör att jag känner mig tjatig och inte vågar smsa hela tiden. Engagera sig i någon förening är väl ett annat steg, och jag har ju kyrkan jag kan försöka hitta vänner i, bara jag tar mig iväg och hittar en kyrka jag trivs i. Men hur gör andra?

Jag vet att det är viktigt att lära sig att uppskatta tråkiga stunder, för livet är inte bara roligt, men efter tre månader i kollektiv på Hawaii fick jag mersmak på att ha människor omkring mig hela tiden.

Aja, får ni tråkigt så vet ni var jag finns!

Jag glömde gratta bloggen på födelsedagen, men det är så många av mina nära och kära som fyller år den 22 januari så det är lätt hänt! Vi firar mer nästa år!

Efter att ha typ fått panik av att bara vara ensam hemma, har jag nu slagit om och blivit tvärtom. Antar att det är Netflix fel, eftersom jag betalar för det så vill jag utnyttja det, och eftersom jag inte börjat jobba än så blir det liksom så mycket tid hemma med tvn. På sju veckor har jag hunnit med att titta på en säsong New girl, sju säsonger Vänner och snart två säsonger av Dexter.

Dexter. Serien jag ratat för att den gick på tv6 och verkade töntig på grund av hans smile på någon bild jag har på näthinnan. Sedan tjatade kollegor på ALV om det sommaren 2010 och nu, fem år senare har jag börjat titta. De första avsnitten såg jag med händerna för ögonen, jag mådde illa och klarade knappt av att se. Usch och fy! Men nu är jag fast. Måste se klart säsong 2 i natt, får nog ingen ro annars. Men det hela är egentligen vidrigt!!

Bullarna? Ja, jag tänkte bara berätta att frysen är nu full efter ett ryck jag äntligen fick ikväll, samtidigt som allt tv-tittande.

Min blogg är inte alls flitigt uppdaterad, och det är ju väldigt trist. Jag tänker på den flera gånger i veckan, och kommer alltid till samma slutsats; jag saknar bloggandet otroligt, men tar mig inte tiden att kicka liv i bloggen igen. Det är så svårt att slåss med en liten blogg i ett virrvarr av kändisbloggar och hypade livsstilsskriverier. Att dessutom behöva slåss med Facebook, Instagram och andra sociala medier i ett samhälle som sprudlar av information där jag själv helst vill gömma mig i en stuga i skogen för att slippa alla intryck. Det gör att det är svårt att motivera mitt eget skrivande när jag själv inte ens orkar läsa vad andra skriver (dessutom behöver jag lite WordPress-hjälp).

Men 2015 kan vara en nystart kanske? Ska inte ge för stora förhoppningar, men vem vet. I mina drömmar kommer bloggen ha större betydelse framöver, tiden får utvisa om drömmarna besannas.

Härmar Underbara Clara genom att kopiera hennes årssammanfattning för att uppdatera er lite om vad ni missat under året som gått.

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? 
Jag började året med att få nya arbetsuppgifter på jobbet, vilket innebar att jag fick möjligheten att ljudlägga två nyskrivna pjäser. Det innebar många sömnlösa nätter, tårar och prestationsångest, men det var ju även lärorikt och utmanande och jag växte som både person och ljudtekniker. Jag bestämde mig även att åka iväg på en volontärsresa till Hawaii, vilket jag kanske aldrig hade gjort om jag inte genomgått allt vad det innebar med större ansvar på jobbet. Väl på Hawaii badade jag i havet och lärde mig älska saltvattnet som sved i ögonen medan jag försökte lära mig surfa.

Genomdrev du någon stor förändring?
Absolut. Jag sade åter igen nej till ett fast jobb för att någonting innerst inne i mig sa att det var något annat som verkade bättre. Hawaii var lätt det bästa jag gjort i mitt liv, även om alla olika ”resor” jag gjort genom åren format mig till den jag är i dag, och att det är tufft att vara tillbaka hemma igen så fick det mig att inse och tro på mina drömmar ännu mer. Fler förändringar lär följa under 2015.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, förstår inte hur vissa orkar yngla av sig så mycket, haha.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
Det finns så många händelser som jag aldrig kommer glömma, men datum är lite svårare, vet ju knappt dagens datum. Men 7 september 2014 lämnade planet Arlanda mot USA, så jag får ju säga det.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, och jag tackar Gud för alla jag fått behålla i livet.

Vilka länder besökte du?
USA och en snabb flygtransfer i England.

Bästa köpet? 
Tittar mig omkring i lägenheten och försöker komma på vad jag köpt under året som jag är sjukt nöjd med, men kan inte komma på något. Menskopp är ju alltid mitt svar på den frågan, men någon sådan har jag inte köpt under 2014.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att få känna kraften i en våg som griper tag i surfbrädan och veta att det var min egen förtjänst att jag fick upp farten så pass mycket att jag kunde ställa mig upp. Den känslan. Det leendet den dagen. Oslagbart.

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015?
Inspiration till matlagning. Jag har nog aldrig förr lagt ner så mycket pengar på restaurangmat som jag gjort under det gångna året, och mitt kök hemma har aldrig varit så lite använt som nu.

Vad önskar du att du gjort mer? 
Klyschigt men sant; rört på mig.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Facebook. Vilket onödigt tidsfördriv! Önskar att alla mina Facebook-vänner kunde skicka mig livsuppdateringar på sms någon gång ibland, eller komma förbi och hälsa på, så jag kunde radera mitt konto utan att vara rädd för att bli bortglömd.

Favoritprogram på TV?
I skrivande stund är jag ju lite betuttad i Fredrik Lindström, eftersom han verkar så klok, så jag får svara På Spåret då, Antikrundan är ju en annan favvo och så klart Hitlåtens historia och Nineties. Hejja SVT!

Bästa boken du läste i år?
Oj vad jag läste dåligt under 2014, kan inte komma på en enda bok jag läst och eftersom att alla mina böcker är nerpackade kan jag inte vrida på huvudet för att se vad jag har heller. Typiskt. Har dock en hel del böcker liggandes på hög nu, så 2015 kan ju bara bli bättre.

Största musikaliska upptäckten? 
Young oceans.

Vad var din största framgång på jobbet 2014?
Att få se mitt namn i tryck under rubriken ”Ljud” i föreställningsprogrammet.

Största framgång på det privata planet? 
Att jag kommit till insikt, eller äntligen tagit tag i, med vad jag själv mår bra av och vad som gör mig illa. Att jag fördjupat min tro och att jag aldrig behöver tvivla även om jag inte kan sätta ord på vad jag känner.

Största misstaget?
Har format mig till den jag är nu, men är lämnat bakom mig. Framåt är den vägen vi ska gå.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
Gladare.

Vad spenderade du mest pengar på? 
Mat och Hawaii-äventyret.

Något du önskade dig och inte fick?
En större lägenhet, eller ett hus. Ett boende som inte känns som en överfylld skokartong helt enkelt.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? 
Var hemma hos mamma och pappa. Grillade korv i kakelugnen med Elin, Sofie och grabbarna och åt tårta med mostrar och kusiner på kvällen. Ungefär som mina födelsedagar tre dagar innan jul brukar vara.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 
Det finns det alltid, men det är ju dumt att gräma sig över det nu, eller?

Vad fick dig att må bra?
Kärlek.

Vem saknade du?
Jag saknar alltid mina vänner som inte är i närheten av där jag är. Skulle vilja ha ett skitstort hus där vi alla kunde bo kollektivt istället som utspridda över hela världen som det är nu.

De bästa nya människorna du träffade?
Alla på Surfing the nations på Hawaii. De lärde mig så mycket, och fyllde mig med så mycket glädje varje dag.

Mest stolt över? 
Att jag tagit mig igenom utmaningar som jag tidigare aldrig vågat tro att jag skulle kunna göra.

Högsta önskan just nu?
Ork att laga mat idag. Eller att det här året ska gå åt det håll som jag vill, att mina tankar och drömmar om vad jag ska göra ska kännas lika rätt då som de gör nu. Att jag har tålamod att leva i nuet och inte stressa upp mig själv i planer och idéer.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  
Jag tänker skratta lite varje dag och kliva ur min komfort zon för att utmanas och utvecklas och inte bara mala på i samma gamla hjulspår.

Sofie gnällde om dålig uppdatering, så här kommer ett inlägg med en länk till ett album på Facebook med lite foton från Hawaii. Tror att det ska funka att se även om vi inte är vänner där. Klicka HÄR.

Kan hända att det blir en lite längre uppdatering här också, men förvänta er inget, det gör inte jag.

Medan jag ligger här i sängen och använder min spruckna trumhinna som anledning till att bara sova så kan ni ju läsa om Wahiawa på Wikipedia. Staden som sakta men säkert börjar kännas som hemma. Så konstigt att det redan gått en månad och att jag ska lämna det här stället lagom till jul.

Ja, jag hoppade också. Ja, det small till rejält. Ja, det var då trumhinnan pajade.

ÄNTLIGEN har jag fått wifi att fungera på min dator, eller ja jag erkänner det är typ en vecka sedan, men tiden och orken har inte funnits till att skriva något. Det händer så mycket här hela tiden, och när det inte händer något så vill jag bara sova (Sara, den där Sov gott-boken jag köpte, den har inte behövts här kan jag säga) eller städa. Är liksom sand all over the place som Prins Daniel skulle ha sagt.

Jag har det superbra här, men det är kulturkrockar, åldersskillnader och griniga 30-åringar som måste bo med 19-åringar, ja vad mer behöver jag säga? Jag försöker ty mig till de jag känner är mer som mig, lugn och timid, blyg och försiktig. Hanna sa här om dagen att hon alltid tycker jag är den coola i alla sammanhang, kan meddela att det INTE är så jag känner mig, aldrig gjort och kommer förmodligen aldrig göra. Jag är den som går ensam från lägenheten till samlingarna, jag är den som går och lägger mig först och inte orkar småprata om vilken sida på huvudet tofsen ska sitta på varje dag, bara ibland. Ja, den hatiska ensamheten kommer och går även här. Men jag ska bättra mig, lovar!

Oj, vad osammanhängande det här blir. Blir liksom bara att jag skriver av mig nu när jag väl tar mig tid. Tänker inte på vilka ord som kommer ur skallen. Kan försöka förklara vad jag gör om dagarna. Förutom våra ”outreaches”, där vi gör olika saker för att hjälpa befolkningen här har vi lite Bibelundervisning, vilket jag inte förväntat mig så mycket av, men Surfing the nations är en kristen organisation och en hel del av det vi pratar om har jag hört massvis av gånger förut. Jag känner mig hemma, men tillbaka i tonåren ibland. Mycket av undervisningen är inriktad på personlig utveckling, vilket ju alltid är bra oavsett om det är på kristen grund eller inte och jag är oerhört tacksam för alla fina människor som kommer med så många kloka ord. Våra outreaches gör vi i olika grupper och jag har än så länge varit med och delat ut mat till människor som bor i de fattigare delarna av Honolulu, haft BBQ för ungdomar som bor på samma gata som vi, plockat skräp från gatan och hjälpt till med läxläsning för barn i grundskolan.

Snart snart snart ska jag börja med surfningen också. Har haft chansen att prova ett par gånger, men ni vet mig, fegast i världen och vågar ju inte göra bort mig hur som helst, så jag inväntar den riktiga surfundervisningen. Igår var vi vid Chuns reef beach nästan hela dagen och inväntade solnedgången. Fantastiskt vackert! Jag satt där på sanden med kameran i högsta hugg och IFSP:ade mig. Några timmar tidigare hade jag simmat omkring i havet tillsammans med ett par sköldpaddor. Åh den känslan! Så söta att jag nästan dog!

Apropå dö. Söndagseftermiddagen spenderades med att gå ut på en hike här i Wahiawa, asså det var det jobbigaste jag någonsin varit med om! Minst 31 grader, stekande sol på en del ställen och smala stigar upp på ett berg i över en timme! När vi äntligen kom fram till en bäck höll jag på att börja gråta av lycka! Hade jag inte haft både kamera och mobil med mig hade jag slängt mig i vattnet direkt, nu var det bara Conversen som fick sig ett bad innan jag kunde lägga ifrån mig allt. Jag sa till en av tjejerna att hon fick ringa en helikopter för att hämta mig, för att gå samma väg tillbaka skulle vara en omöjlighet. Men men, jag gjorde det. Klättrade första backen upp från bäcken, tog mig igenom skogen trots att halkolycka och ut på gatan igen. Jisses, de där tre kilometerna jag sprang på jobbets löpband ett par gånger innan jag åkte märktes inget av kan jag lova. En vacker dag kanske jag kommer ut och tränar här med, eller jag borde bara tvinga mig för så här kan jag ju inte ha det!

Nä nu stänger de snart caféet jag sitter på, så nu får jag packa ihop mitt pick och pack. På återseende ladys and gentlemen, dra iväg ett sms ifall ni vill ha tätare uppdateringar!

Puss och kram!

Jag hade tänkt skriva om det förra veckan, innan jag åkte, men det blev inte av. Och nu är jag trött av både jetlag och en massa intryck så nu blir det ingen vidare beskrivning heller. Mer än att jag befinner mig på Hawaii de tre kommande månaderna. Ön heter Oahu och staden vi bor i är Wahiawa. Jag mår bra och det känns bra än så länge, förutom att min engelska gör mig lite galen. Gråter en del så här i början (mest i går kväll), men det är det fler som gör och det gör ingenting. Försöker skriva något vettigare snart!