En eftermiddag i juni.

Jag ligger under täcket på en filt och tänker på hur lite jag kunnat njuta av den här stunden ifall jag varit rädd för småkryp. Myrorna genar över mina armar och jag tycker bara det killar lite skönt.

Jag ser hur de grå molnen sakta glider fram över himlen. Och jag önskar av hela mitt hjärta att molnen hinner svepa förbi innan de bestämmer sig för att släppa de där regndropparna som lovats idag.

Här vill jag ligga kvar hela eftermiddagen och jag vill inte alls bli störd av något regn!

Mattisborgen.

Det har varit rätt mycket på jobbet på senaste tiden, och den här ledigheten har jag liksom inte orkat skriva om jobbet, men imorgon är jag där igen och då kan jag ju lika gärna mjukstarta lite här nu. Den nya Mattisborgen är invigd med pompa och ståt och nog är jag allt lite stolt över den. Bilden (som jag lånat från Sveriges Radio) gör den inte rättvisa så ni gör bäst i att besöka Astrid Lindgrens värld snarast!

Nu ska en trött med rätt nöjd Maria traska till bussen. På återseende.

Onsdagen den 22 juni.

Idag gör jag nästan ingenting. Ligger mest under filten i soffan och läser bloggar, eller klickar på ”Markera bloggen som läst”-knappen. Jag orkar inte gå igenom över 200 inlägg varje gång jag är ledig, så snälla ni; Sluta blogga under sommaren, jag hinner inte läsa i kapp!

Jag har även taigt mig ett bad och smort in mig i det där body butteret jag köpte på Body shop igår, så nu luktar jag vilda körsbär och är len som en babyrumpa. Och nu ska jag nog powernapa lite.

Ooo ljuvliga ledighet!

-

Vi bygger en borg och inviger på lördag. Jag jobbar och sover och hinner inte göra allt det jag skulle vilja göra, skriva här till exempel. Jag vill också låta magen få en sommarfärg istället för den där vinterbleka den nu har, ja jag såg den nyss i badkaret och då tänkte jag; ”På torsdag ska vi sova i solen du och jag..” Så låt det nu bli varmt och fint på torsdag, snälla.

Jag har fått jobb förresten, halvtid på en teater i Stockholm. Jag ska äntligen börja bygga upp mitt liv där nu. Inget mer fläng, mer än hem till mamma och pappa (och London i oktober)!

Så, nu vet ni nästan vad som händer, så see ya later!

”Jag vill spränga mitt alfabet högt i skyn..”

Sitter i Linköping och väntar på ett tåg. Jag lyssnar på Tomas Andersson Wij. I skymningen får han mig att vilja gråta för att allt är så vackert. Orden, musiken, ljuset. Och samtidigt är jag så otroligt trött, vilket spär på känsligheten. Kroppen vill stanna kvar i Stockholm och aldrig återvända från skönaste sängen!

”Life can be whatever, what you want it to be..”

Jag ville bara uppdatera er om att mitt liv är väldigt bra just nu. Klyschigt, men otroligt sant!

Efter att ha mått ganska veligt under vårvintern känns allt nu bara bra, förutom de där pissdagarna som dyker upp ibland, men såna har väl alla? Jag bor i det finaste rummet i det bästa huset i Vimmerby, med fina roliga människor och det väger upp så otroligt mycket annat.

Dessutom verkar det bli skoj till hösten med!

Blodsockerfallshumör.

När jag satte mig ner för att äta kvällsmat insåg jag att jag inte ätit på nio timmar, förutom en halv banan, och då förstod jag varför jag grät en skvätt efter jobbet. Tack och lov har jag världens bästa sambo som tog hand om mig! Imorgon ska jag ta med mig mellanmål och försöka hinna ta mig tid för att äta det också..