Förr i tiden skrev jag, vad jag trodde, poetiska inlägg om känslor, men det var längesedan jag slutade med det. Idag är humöret dock sådant att en dikt eller en sång om olycka skulle kunna slinka ur mig. Det är så många ord som samlas ihop och vill ut. Men genom åren har jag lärt mig att det bara spär på rykten om jag skriver kryptiskheter här. Så jag skyller på menshumöret, stänger in orden i skallen och nynnar med i en Avicii-låt istället.

Vill ni så muntra gärna upp mig lite, behövs dagar som denna.

Vaknar utan att någon klocka ringt, ligger kvar och drar mig i två timmar, äter frukost i över en timme och går sedan och lägger mig igen. Jag vill bli en morgonpigg människa, hur göra?

”Några simtag ut i vattnet
bulteljbrunt och sött
precis så här
det förflutna river väggar
var den så tung
var den så lätt
runtom mig blåa berg..”
~ TAW – Blåa berg.

”Är bara nyfiken på vem du är” sas det. Här ska ni få höra.

Det är knäpptyst i huset, förutom klockan, kylen och det där surret som det här huset har. FF för första gången i mitt liv och här sitter jag och stirrar ut genom köksfönstret. Jag tittar på de blåa bergen och tänker att de nog har sol i Arbrå idag, hoppas den kommer hit senare. Det skulle vara fint.

Jag ser på fåglarna; pilfinkarna, domherrarna, blåmesarna och bergfinkarna. Jag bläddrar i fågelboken som ligger på fönsterbrädan, tror den legat där i minst 20 år.

Jag har aldrig sett så många bergfinkar på samma gång förut, och det har varit sjukt mycket domherrar här i vinter.

Ja, den här delen av mig glöms liksom bort mitt i allt annat. Det är sånt här jag reflekterar över när jag egentligen borde skynda iväg för att leta påsksällskap.

#ifsp

Hur mår du?
”Jag har det bra, mitt liv rullar på…” precis som Ulrik Munther sjöng en gång i tiden.

Vem är i rummet med dig?
Ensam hemma, som de flesta dagar.

Vem fick du ditt senaste sms av?
Vänta måste kolla, mobilen är på laddning…. Hanna.

Vem tänker du på nu?
Förutom Hanna som jag nyss läste ett sms från? Hmm.. Men ja, ibland tänker jag på någon helt annan.

Vem pratade du senast i telefon med?
Mamma.

Vem önskar du var med dig nu?
Någon av mina vänner som får mig att skratta och må bra.

Vem är din favoritsläkting?
Vad är det för fråga egentligen?

Vad åt du senast?
Te och macka. Te och macka? Te och macka.

Vad drack du senast?
Te. Pukka – Three fennel.

Vad är den närmaste saken som är blå?
Nu hade ni tur, eftersom jag hatar blått. Men just idag ligger en Kalles Randiga-tub på soffbordet.

Vad är det för färg på dina byxor?
Svarta skitiga mysbrallor.

Vilken film såg du senast?
Veronica Mars.

Har du någonsin hånglat i skogen?
Vad räknas som skog? Nä, men det har jag inte.

Har du någonsin sovit naken?
Ja.

Har du någonsin hoppat i en bil med folk du just har träffat?
Nä.

Hur ser du ut just nu?
Nyduschad, myskläder och glasögon.

Har du någonsin smugit ut ur ditt hus?
Ja. Men de tiderna är preskiberade nu, så frågar ni något svarar jag inte.

Var är din mobiltelefon?
På nattduksbordet.

Var fick du tag på tröjan du har på dig?
Tröja, linne. Same same eller? Åhléns.

Var åkte du senast bil?
Alfta – Bollnäs.

Vad är det bästa med våren?
Förändringen.

Saknar dig så oerhört mycket. Idag till exempel så hade vi kunnat tagit en tur till Ikea, köpt lite nödvändigheter och storhandlat på Coop. Kanske svängt förbi någon som bor på vägen och bjudit in oss på fika. Men nu är du med någon annan och här sitter jag och minns våra fina tider, och drömmer mig om en ny fining.

Varje burr ger mig en hjärtattack!

Det är sjukt svårt att slita sig ur sängen när finbesöket vägrar flytta på sig. Jag som har ett 3-årskalas att gå på!

Det är soligt och fint ute, husets ungar och deras föräldrar samlas på gräsmattan utanför och stör min lugna ro. Egentligen vill jag också gå ut och njuta av våren, vara så där glad och sprudlande som alla andra, men jag orkar inte och det får mig att önska att det vore spöregn ute. Det skulle liksom kännas mer okej då, att vara inne och ta reda på stöket, baka eller att ligga här i soffan och göra ingenting. För det är det jag vill, göra ingenting, men helst med sällskap. Det är nog där skon klämmer, att det känns mer tragiskt att stänga in sig en solig vårdag, ensam.

Nästa gång någon säger; Hagsätra, ja det är ju längst bort på gröna linjen.. med en suck ska jag svara; App app app, tänk på att tuben svänger och kör norrut igen efter vi vänt i Rågsved!!