Mitt i alla tårar fylldes jag i något slags revanchbehov och surfade in på AFs hemsida, där möttes jag av en rubrik om praktik, och det visade sig att man kan få praktik via AF om man är arbetslös och över 25 år. Det gav mig hopp och jag kunde somna utan några större grubblerier, dessutom fick det mig att vakna kring nio för att kliva upp.
Den där dagenefter-känslan infann sig hela morgonen och till slut tog jag mig i kragen och gick iväg till Bibloteket för att skriva ut lite papper som skulle skickas till Rikspolisstyrelsen. På vägen gick jag förbi Huddinge polisstation och jag tänkte att de borde ha papprerna där, och mycket riktigt så fick jag två kopior helt gratis. Tjejen i receptionens hjälpsamhet gav mig kraft att gå hem och ringa runt till olika postkontor för att fråga om jobb. Mitt i alla mina samtal och vänliga själar som vill maila runt ringer mobilen (precis när jag skrivit de första två meningarna i detta inlägg) och Veronica i Tumba erbjöd migg jobb. Så, på måndag kl 7:00 ska jag infinna mig och åter igen dra på mig postens vackra utstyrsel.
Tro det eller ej, men mitt hjärta jublar inombords! Jag kör hellre omkring i en postbil än smörjer in någon annans skrumpna fötter!!
Imorgon ska jag fira med Karolin och Ralf!
grattis!! va skönt! =)
Snyggt Maria, gläds med dig. Kör försiktigt : )
Looooove it! Posten är bra jobb! Mycket bättre än slemhosta, cigarettrök och strumpor för högerfötter! Nu har du ro att fortsätta resan mot drömjobben! Meeeennne…
Nån dag läre du ju va ledig så man kan komma ner och leka stan med dig! Ledig om två veckor!
Å, trevligt att köra postbil! Jag saknar det. Lycka till!