Idag har jag en sådan där dagen-efter-en-skitdag-dag. Walle trodde inte att det fanns ett sådant begrepp, men jag har det i alla fall. Vissa dagar är så grå att jag inte vet varken ut eller in, livet känns meningslöst och jag har ingenting att kliva upp ur sängen för. Igår var en sådan dag, och trots att Cilla och jag spenderade ett par timmar på äventyr i stan, och trots ett timmeslångt samtal med Clary så bröt jag ihop på kvällen. Jag skulle bara svara på frågan ”Läget med dig?” i ett sms när tårarna började rinna längs mina kinder. Ibland blir verkligheten så påtaglig då man är ärlig för både sig själv och andra.

Mitt i alla tårar fylldes jag i något slags revanchbehov och surfade in på AFs hemsida, där möttes jag av en rubrik om praktik, och det visade sig att man kan få praktik via AF om man är arbetslös och över 25 år. Det gav mig hopp och jag kunde somna utan några större grubblerier, dessutom fick det mig att vakna kring nio för att kliva upp.

Den där dagenefter-känslan infann sig hela morgonen och till slut tog jag mig i kragen och gick iväg till Bibloteket för att skriva ut lite papper som skulle skickas till Rikspolisstyrelsen. På vägen gick jag förbi Huddinge polisstation och jag tänkte att de borde ha papprerna där, och mycket riktigt så fick jag två kopior helt gratis. Tjejen i receptionens hjälpsamhet gav mig kraft att gå hem och ringa runt till olika postkontor för att fråga om jobb. Mitt i alla mina samtal och vänliga själar som vill maila runt ringer mobilen (precis när jag skrivit de första två meningarna i detta inlägg) och Veronica i Tumba erbjöd migg jobb. Så, på måndag kl 7:00 ska jag infinna mig och åter igen dra på mig postens vackra utstyrsel.

Tro det eller ej, men mitt hjärta jublar inombords! Jag kör hellre omkring i en postbil än smörjer in någon annans skrumpna fötter!!

Imorgon ska jag fira med Karolin och Ralf!