Att gå omkring i ett hem som inte är sitt eget känns lite konstigt. Jag känner mig som en tjuv när jag letar efter stekspaden i alla kökslådor, och kollar bästföre datumet på varorna i kylen och tänker ”Nej, den här hinner bli gammal innan de kommer hem, den tar jag”. Samtidigt känns det orhört skönt att befinna sig i ett hem som känns fint och genomtänkt. Min lägenhet i Huddinge känns allt utom just det. Jag har vant mig, men det är långt ifrån hemtrevligt där och jag försvarar mig med att ingenting där är mitt eget (precis som här).