För över en månad sedan var jag i Stockholm över en helg. Jag lämnade då cykeln vid cykelställen framför tågstationen här i Falun för att sedan på måndagen upptäcka att framhjulet satt helt snett. I över en månad har jag inte kunnat cykla på min cykel eftersom jag inte orkat laga den. I dag samlade jag kraft och tog med mig min skiftnyckel ut för att fixa hjulet. 30 sekunder tog det ungefär, sedan var min cykel cyklingsbar igen. Vad är det jag inte har orkat tidigare? Om jag orkat gå överallt jag ska så borde jag ju ha orkat lyfta cykeln och skruvat på den där muttern lite tidigare! Tänk vad mycket tid jag kunnat spara!

Just nu känns det som en övergångsfas. Lite som puberteten, som om jag ömsar skinn, eller bara som om jag börjar kunna släppa det hela. Önskar att jag slapp. Slapp glömma. Slapp gå vidare. Slapp höra om dem som är lite bättre, bättre än mig. Undrar hur det skulle ha varit om det skulle.. Nä, vad tjänar jag på att tänka så?

Jag vet vad jag tänker, undrar vad du tänker?

Citat: