I går tänkte jag att jag skulle börja beskriva mitt liv i siffror, just nu kommer jag inte riktigt ihåg hur jag skulle bära mig åt. Jag vet inte hur jag tänkte det skulle gå ihop. Skulle jag bara rabbla upp statistik från min vardag? Att de 2 bananerna jag köpte i morse kostade 5 kr, att jag ringt Clary 3 gånger i dag, mamma 4. Jag har spenderat 2 timmar på skolan. Pratat med Caroline i 40 minuter och jag har gått på toaletten 1 gång. Sedan december har jag skickat 10659 sms och jag sov 11 timmar i natt. Jag tror inte det skulle vara sådan intressant läsning eftersom jag bara hade tänkt skriva ut siffrorna och ni sedan fick tolka vad de betydde själva.

Men nä, jag tror jag låter bli det. Ord är roligare även om jag tappat sugen på att skriva. Vet inte för vem jag skriver längre. Jag gillar det, men vem bryr sig? Jag skriver inte det här för att ni ska lämna en jag-läser-visst-din-blogg-kommentar utan mest för min egen skull då jag argumenterar i min hjärna om det är något jag vill fortsätta med eller inte. Ungefär på samma sätt som jag funderar över förra veckan. Över livet.

Han sa: Du skrämmer folk och jag hatar att han hade rätt. Eller skrämmer jag mig själv i tron om att jag skrämmer folk? Jag är hela tiden rädd för att ni ska försvinna, jag trivs med er omkring mig. Vänner.

Att jag alltid ska lyckas göra så här!