Jag läser renoveringsbloggar, ni vet unga människor som köpt hus eller en sunkig lägenhet som de sedan piffar till och bloggar om (de skriver sällan jobb, jobbar de ens?). Det smittar av sig och de senaste veckornas längtan efter ett hus förstärks. De senaste veckornas insikt om att jag gått hela livet och väntat på något som kanske aldrig kommer att hända, om inte JAG gör så att det händer slår mig åter igen. Hårt.

Familj, hus, trädgård, bil och allt det där som jag liksom bara trodde skulle bli en självklarhet. Nu har jag 26 kvadratmeter som jag får städa varannan dag, det tar aldrig slut. Att ha ett hem är ett livsprojekt som aldrig tar slut, sköta, putsa och dona. Då skulle jag lika gärna kunna ha ett helt hus istället för en för liten lägenhet som frambringar panik varje ledig minut.

Snart 30 år, tio år kvar till 40!