”Minns du dagen under trädet, vi stod och kysstes i regnvädret..”

Lucas and Brooke"Man dras dit av en onaturlig kraft. Man är rädd att gå miste om det lilla som eventuellt kan hända. Oftast blir man grymt besviken. Då går man hem och färgar håret svart i stället."
~Ur Hello Love av Charlotta Cederlöf.

I detta virrvarr av ord och tankar är det nästan helt omöjligt att få någon struktur på en text här. Hela tiden händer det saker eller inget alls. Just i dag har det inneburit två fika på stan. Först med Elin på Kopparhatten och sen med Camilla, Andreas och Elin på Vi 3. Trevligt trevligt, men nu har Elin och jag kommit fram till all fika inte kan vara nyttig och har beslutat oss för att försöka dra ner.

Dessutom har jag de senaste veckorna utvecklat något sorts shoppingbegär. Det började när jag var i Jönköping och sedan har det bara fortsatt. Nu kan jag inte vistas på stan utan att fynda. Eller egentligen är det väl inte fynd, men det känns liksom bättre om jag får tro att det är det. Måste skärpa till mig lite, kläder är ju liksom inte allt.

Appropå fynd så fyndade min kära lillasyster en bok åt mig för ett par veckor sedan. Hello Love. Jag har hört att den ska vara väldigt bra, men har aldrig gett den chansen trots att jag sett den massvis av gånger i olika butiker. Nu har jag börjat läsa den. I bland känns det som om det är mig den handlar om, många gånger inte. Måste komma ihåg att påminna Frida om tipset.

Många missade nog mitt senaste inlägg. Clary blev arg, så jag var tvungen att ta bort det. Trist eftersom kommentarerna försvann då också. I det förra som finns kvar utlovade jag att jag hade massor att skriva om. Vi tar en sak i sänder.

Saknad
Jag saknade då några vänner som jag nu inte saknar på samma sätt. Även om jag trots allt saknar dom. Det finns ju liksom alltid någon man saknar. Någon att ha nära saknar jag ständigt. Jag ställer mig ofta frågan om jag får sakna dem jag sakna, och om jag i sånna fall ska berätta att jag saknar dem? Eller att man har saknat…

Längtan
Ständigt denna längtan. Framåt, bakåt, uppåt. Hela tiden någon annanstans.

Rädsla
Jag är rädd för vad som ska hända med mig i framtiden. Jag är rädd för vad som är meningen. Jag är rädd för att inte vara tillräcklig och att jag inte duger som den jag är. Hela tiden jämför jag och ser hur andra är bättre, när jag mot all förmodan är lika bra. Jag är rädd för att stänga allt inom mig och jag är livrädd för att jag berätta vad jag tycker. Men jag är mest rädd för att förlora.

"I'm surrounded by liars, everywhere I turn.
I'm surrounded by imposters, everywhere I turn.
I'm surrounded by identity crisis, everywhere I turn.
Am I the only one to notice?
I can't be the only one who's learned."
~Gavin De Graw – I don't wanna be.

Rätt ofta vill jag skrika; GET A ROOM, så som de gör på film, men här sitter jag som vanligt och håller käft!

Det här blev inte alls så bra som jag tänkt mig.
Det här inlägget är postat i Okategoriserade av maria. Bokmärk permalinken.

En kommentar till “”Minns du dagen under trädet, vi stod och kysstes i regnvädret..”

  1. Hej Maria! Skoj att se att du läst Hello love och gillar den. Sist jag läste den var påväg till Berlin vintern -04/-05. Det var tredje eller fjärde gången… Den fyller lite samma funktion som 4 bröllop och 1 begravning för mig. Har börjat pendla till Borås nu. Det tar mycket tid. Och ork. Känns som att jag borde få en examen bara för att jag anstränger mig så mycket bara genom allt åkande och tidiga morgnar…

Lämna ett svar till Friday Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>