Ibland kan någon person säga någonting till mig som liksom etsar sig fast i flera dagar. Jag hör de där orden ringa i huvudet i flera dagar efteråt. På den senaste tiden har fler och fler saker fastnat där inne som inte kommer ut. Det fylls bara på med mer och snart sprängs min lilla hjärna av allt som jag kan grubbla på. Och till råga på allt ska man gå i skolan och tänka på en massa skit därifrån också. Jag kan inte i min vildaste fantasi (och jag lovar dig att den är bra nog vild) hur jag ska klara av den här kursen!
I dag sa en vän något till mig som jag skulle mått bättre av att inte ha vetat. Varför säger en del människor saker vid helt fel tillfällen? Undrar vad vännen menade med att berätta det för mig. Det lär jag aldrig få veta förmodar jag.
Skolan i dag kändes onödig. Varför sitta på en föreläsning i tre timmar när man i alla fall inte kan koncentrera sig? Andrew spelade dock ett par riktigt bra låtar. Kul att han spelade en låt som snurrat ett tag i min hjärna.
Snart måste jag göra något som jag lär ångra hela mitt liv.
My life is a mess.
/maria
Har jag sagt nått? Blir rädd när du skirver sånt här…Å du tänk va trist om allt var ordning och reda!