Jonas frågade en gång hur jag kunde motivera mig att blogga. Jag vet inte längre. Motivationen till bloggen rinner ur mig i samma takt som inspirationen till uppsatsen. Jag sover, äter och sover. Där i mellan surfar jag på samma sidor som alltid och om mina bokmärken vore fysiska så skulle de sedan länge varit nötta och fula. Nu är de digitala och tål att klickas på om och om igen.

Tanken på att kunna röra på sig då uppsatsen är färdig borde vara sporre nog för att skriva varje vaken minut, men verkligheten är en annan. Tanken på att bevisa för alla som inte tror på mig borde vara sporre nog, men verkligheten är en annan. Den kommande lättnaden borde vara sporre nog…

På skämt skrev jag "Lever jag oerhört snålt och bor hos mamma och pappa så klarar jag mig nog året ut utan att jobba, men hur kul är det liksom?" i ett mail till en bekant i höstas. Fyra månader senare sitter jag här och inser att det faktiskt blev så. Dags för en förändring snart. Snart!

En låt kom till mig i går innan jag somnade. Bara sådär.

"Obsessions in my head don’t connect with my intellect.
It’s called obsession, can you handle it?
It’s connected to the hip sound
and it moves with the underground.
It’s called obsession when you’re around.."
~Suede – Obsessions.