Ibland blir jag så full av saknad att jag liksom måste proklamera för folk att jag saknar dem i mitt liv. Det kan vara människor jag inte träffat på några år eller bara någon som jag är van att ha i min närhet men inte är där för stunden. Fina människor som jag tycker om. Jag kan känna mig tjatig, men ibland saknar jag så mycket att jag liksom spricker..
Det är väl en fin egenskap :)
Jo, det är väl det..