Linda är en helt underbar person. I går kväll satt hon och jag hemma hos mig och pratade i ett par timmar. Jag behövde verkligen få höra att jag inte är ensam, att ingenting är mitt fel. Tack Linda!

Jag kom och tänka på en sak i dag. Hur ska man veta om någon inte mår bra om den personen inte berättar det? Jag vill uppmana er mina vänner att vara ärliga mot era närmaste och berätta när någonting står fel till. Vi är bara människor och vi alla har våra brister.

Själv sitter jag och tänker på saker jag gjort och inte gjort. Mest tänker jag på vilka konsekvenserna av de saker jag hade kunnat göra hade blivit. Något som jag aldrig lär få veta.

Vill bara göra er uppmärksamma om att jag mår bättre än vad det verkar som om man bara läser bloggen. Bara det att det är det jobbiga som är lättast att skriva om.