Ni vet när man vill göra det bästa man kan men känner sig instängd i sina egna prestationer att allt spricker och går sönder. Ni vet när man älskar någon och önskar att man kunde byta bort allt ont, men det liksom inte går och att då känslorna bara rinner över. Ja, det är en sådan dag idag.

Finns inte nog med fina ord över vad jag känner för människorna här! Jag vet att jag är på rätt plats vid rätt tidpunkt, sen kommer jag hem med all kärlek till er alla, deal?